AA AAAAÄÄaÅRKR, hpäöyhk, i ti. tog ut ur sparbanken åt honcm, hvilka kostpenningar han fick i evighetslandet. Det var er gång en fransk konung, jag har glömt hans namn. namnet på de goda glömmes ibland äfven af mig men det kommer nog fram igen; det var er konung, som under en hungersnöd blef sitt folks välgörare, och folket reste honom ett monunient af snö, med inskriften: Hastigare än detta smäål. ter, halp du! Jag kan tro att döden gaf ho nom, i utbyte mot monumentet, cn enda snökri stall, som aldrig smälter, och den flög som er hvit fjäril öfver hans konungskrönta hufvud in odödlighetslandet. Der fanns ock Ludvig den elf te, ja på honom kommer jag ihog namnet, de onda minnes man alltid väl; ett drag af honon kommer mig ofta i tankarna, jag skulle önsk: man kunde. säga, att historien är osann. Har lät afrätta sin konnetabel, det kunde han med rätt eller orätt, men han lät ställa upp kon netabelns oskyldiga barn, det ena åtta år, de andra sju, på samma afrättsplats och bestänk: dem med fadrens varma blod; derpå fördes di till Bastillen och sattes ijernbur, der de ej en hade ett täcke att lägga öfver sig; och kung Ludvig sände bödeln till dem hvar åttonde dag och låt honom draga ut en tand på hvardera, på det de ej skulle må allt för väl och den äldst sade: Min mor skulle dö af sorg, om hor visste att min lille bror lider så mycket; drag