Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. Alla kände honom eller tycktes åtminstone känna honom; guvernören sjelf, då han gjorde sin dagliga rond, nickade flere gånger åt honom, och detta var ett stort bevis på nedlåtenhet och förtroende af en så vigtig person, som sällan värdigades bemärka sina underordnade. Mike var ej mindre egen till sina böjelser och sitt sätt, än till sin person; i allmänhet taladt, snarare undvek än sökte han sällskap. I den gemensamma salen såg han snarare ut som en observatör än en gäst, och om han någon gång yttrade sig, var det till förmån för någon känd brottsling, som af rättvisan redan blifvit utsedd att tjena sig sjelf till straff och androm till varnagel. En annan egenhet var, att den gamle hvarje onsdag, den vanliga hängningsdagen på Ger org III:s tid, ej förrän mycket sent kom in i salen, och att han då syntes tystare än vanligt. Kortligen, han var en af dessa varelser, som ha få menskliga sympatier; menskligheten tyck) Forts. från N:o 1—4, 6—34, 36—77).