omrr-————— RR Språkrör från Stockholm. Den 26 Mars. De fattigas vänner kunna aldrig bi för många och det är mtan tvifvel ett godt och stort tidens tecken, att dessa vänners antal stiger högt. Antingen det nu är ett ordenssällskap, som tagit till sin uppgift att lindra nöden och eländet genom att sjelf räcka ut sin hand, eller det är ett sällskap af spelande, sjungande och dansande kavaljerer och damer, som blott i andra hand verkar för det goda, så är det likväl prisvärdt. I förra veckan hade prinsessan Eugenie låtit anställa ett par dramatiska soirger, af hvilka inkomsterna skola bereda hjelp åt eu hop stackars barn, som utan faders eller moders omsorger, utan bröd, kläder och hem hittades här och der i skjul, på vindar eller tillochmed i tunnor, sökande gömma sig undan den kalla vinterns förfoljelse. Det utskickades listor till subskription och inträdesbiljetterna betalades högt af rikedomen, högre af fåtängan och kanske högst af den sanna välgörenheten. Man hviskade om att tillstållarne sedan utstrukit ett och annat namn, som icke var nog nobelt för att tå vara med och några ungherrars namn, som väl vore, klingande, men icke så godt. Detta var dock förtal från deras sida, som icke äro nobla alls, och det tyckes ju vara en god anordning, när man vill ställa så till, att välgörandet kommer från så rena källor som möjligt, på det den må hafva välsignelse med sig. Denna uteblifver icke och många skola vara tacksamma mot den goda och ömsinta prinsessan, mot de förnäma aktörerna och de unga sjöofficerarne, som det nog kostat på att inöfva den engelska sjömansdansen. Men det är icke blott dessa barn som