(Insändt) Af artikeln i H. T. för d. 21:ste d:s om Handelsföreningen i Göteborg, finner man med förvåning att den under de år den existerat ej tillvunnit sig mer än 50 ledamöter. I allmänhet lär den temligen höga årliga afgitten afhålla många, hvilka anse sig kunna reda sig sjelfva — eller ock hysa det sanguiniska hopp, att ej raka in i konkurser. I anledning häraf frågas, om det ej kunde vara förenligt med föreningens intresse, på samma gång det blitver förmånligt för andra — att tillåta sådana handlande som ej ingått i föreningen, men iråka konkurser, att 1å anlita föreningens biträde för sina angelägenheters bevakande mot en afgilt af t. ex. 10 rdr rmt för hvarje konkurs. Blefve detta bestämdt och kungiordt, skulle det icke förfela att en mängd handlande vände sig till föreningen, och, då de dervid blifvit något tillvande, snart finna sin fördel vid att blifva ständiga ledamöter — helst om afgiften kunde nedsättas till 30 rdr pr är. — Insändaren vet ej huruvida dessa årliga 50 rdr lemna något öfverskott för bestridande af de kostnader som under konkursrättegångarnes lopp förefalla för handlingars inlemnande och ombudmannaskap v.d inställelsedagarne — eller om sådant skall gäldas särskildt — och buru dyrt sådant kan blitva pr man,