Från Utlandet. Det kan väl nu tagas för afgjordt att Så voyen öfvergåtvt i Frankrikes händer, till trot af möjliga protester och äfven oaktadt lor Russels förklaring, att man måste hysa miss troende till Frankrikes politik. Det är svårt att säga, huruvida detta af trädande af hans familjs gamla besittninga förorsakat Viktor Emanuel någon smärta. Hai tyckes handla lik den, som etter 20 år äkten skap med en qvinna, hvilken med trohet oc tillgifvenhet varit fästad vid honom — hvar kärlek bestod alla lyckans vexlingar och ble starkare, ju hårdare motgångarne tryckte ho nom — och som, när han uppnått lyckan spets, för första gången upptäcker de tel, ha aldrig märkt förut, hvilka gora en skiljsmess: till säng och säte nödvändig. — Viktor Ema nuel är bländad af det yttre glittret från hans acqvisitioner och ser nu med liknöjdhet, on icke med törakt, ned på den trohet och kär lek, som detta land visat honom, långt invu en hertig af Savoyen kunde hoppas bli herr skare otver Florens och Milano. I det en skilta lifvet skulle en sådan glömska icke in gitva aktoving, icke heller allud bringa lycka De trausaktioner, som foregatt, karakle riseras ända ifrån början icke at något sam vetsgranut faästadt afseende på dem, som sa ken egentligen angick. Forst tornekade Frankrike sig atfse någon materiel fördel af krige i ltalien — kriget fördes för en id, hvilken i sin oegennytuga renhet ötvertraffade tillochmed korstågens fromma dårskap. Piemont å sin sida förklarade upprepade gånger, alt tan. ken på att öfvergifva Savoyen aldrig fullit konungen in, och det utspridda ryktet härom påstods endast vara förtal. När det slutligen blef tydligt, att det fanns skäl till detta törtal, och när den a! Österrike praktiserade skändligheten mot Krakau utpekades såsom ett slags mönster eller exempel, förklarades det flere gånger att makterna skulle rådfrågas och att folkviljan, på det vanliga sättet, hvarpå man nu vädjar till densamma — nemligen allmän omröstning — likaså skulle tilltrågas, innan anslutningen företogs. Då återigen Schweitz, stödjande sig vid gamla och nya fördrag, begärde att afseende skulle fästas vid dess anspråk, försäkrades det om, att dess rättigheter skulle skyddas och att de neutraliserade provinserna ej skulle intörlifvas, förrän deras invånare blifvit tillsporda på samma sätt som det öfriga Savoyens. Vi veta nu, huru alla dessa förklaringar och löften blifvit hållna. Times uttalar sig i skarpa ordalag mot Napoleon och den Savoyiska deputation, som tramburit till kejsaren sin anslutningsadress. Tidningen slutar med följande kraftiga men sanna ord: Vi påstå oss uttala hela den civiliserade verldens opinion, när vi säga, att hvarje hederlig man, i hvarje land betraktar denna handling såsom en plundring och ett orättvist dåd. Den är till sin princip lika dålig som en marsch in i Rhenprovinserna eller ett plötsligt anfall på Antwerpen. Denna handling måste hos hvar och en stadga den ofvertygelsen, att man endast genom tortsatt vaksamnet och beväpnad törberedelse kan vara betryggad mot törstoringsplanerna af en monark, hvilken sälunda lägger vantarne på en vänskapligt sinnad makts egodelar. Det är nödvändigt att vi högt protestera och att vi frimodigt säga, det vi visserligen låter saken ha sin gång, men likväl fördöma handangen. Enligt bref från Nizza, väntas general Garibaldi inom kort till denna stad, der han är barnfödd. Denne ryktbare partichef skall, genom grefskapet Nizzas anslutning till Frankrike, bhtfva fransk medborgare, och kan möjligen bli utvald till denuterad. att renresen