f vande. Men denna åtgärd förblef derföre äfven utan resultat. Liktidigt gick det med Thomson Bonar i London afslutade 3 proc. lånet till 66?; om intet, så att regeringen såg sig tvungen, atti genom en ukas af d. 10 Sept. 1859 utfärda 5 procs riksbankssedlar till utbyte mot sedlar från rikshandelsoch lånebanken, depositkassorna och kollegierna. Denpa sista finansoperation skall ha slagit ut efter önskan och hittills inbringat 300 millioner, men begäret efter dessa 5 proc. banksedlar är alltjemt så starkt, att subskriptionen ännu icke kunnat slutas. En ny komit har för kort tid sedan blifvit nedsatt inom finansministeren, hvilken komite skall ånyo och moget öfverväga frågan om kreditsedlarne, deras inflytande på åkerbruk, handel och näringar, samt om medel att forminska desammas antal. I början af 1858 var, enligt officiel utsago, hela den ryska statsskulden: uti riksskuldboken införda statsskulder, terminskulder, samt ouppsägbara skulder, utom och inom landet: 518,334,007 rubel silfver, räntebärande riksskattsedlar 90 millioner, oförränteliga kreditsedlar 735,297,006 5. R., lånebanksskuld 320 millioner; inalles (efter afdrag af omkring 146 millioner i vexelfonden och skuldatbetalningskapitalet) 1,520 millioner 5. R. I början af år 1859 uppgick den intörda skulden till 515 millioner, riksskattsedlarne till 93 mill., kreditsedlarne till 644,648,287 och lånebanksskulden till 320 millioner; in summa (efter afdrag af 111 millioner i vexelfonden och 4 millioner i skuldliqvidationskapitalet) 1,458 millioner. Bördan af denna skuid är icke så stor, att ej ett rike sådant som Ryssland skulle förmå bära den, helst om det, såsom de ryska tidningarne påstå, riktar alla bemödanden på utvecklingen af sitt inre välstånd, liksom på undanrödjandet af de hinder, som hittills hindrat framåtskridandet i dess ekonomiska lif, och om det använder sina tillgångar, ej till ärelystna ändamål, i eget och icke i fremmande intresse. Medan i Frankrike den konsoliderade och sväfvande skulden tynger med 64!4, rubel på hvarje enskild person, uppgår i Ryssland skulden till endast 22 rubel per caput. Det är likväl högst betänkligt, att mer än hälften af denna skuld är — blott papper. Ryska finansnöden ligger i den mer än känbara bristen på kontanta penningar och det oförsvarliga öfvermåttet af kreditsedlar. För att afbjelpa denna nöd och förekomma en svår kris, har man föreslagit, att, jemte några ändringar i skatteoch finanslagstiftningen, ett stort lån måste å tout prix upptagas i utlandet, för att inlösa ötverflodigt pappersmynt och ersätta det med metallmynt. Man anmärker dock att om Ryssland, utom de 15 millioner i räntor som det hittills haft att betala till utlandet, måste skicka ut ytterligare 12!, millioner, så flyta penningarne liksom förut ut. Sådant skall dessutom ske äfven hädanefter, emedan alla Ryssar, hvilka tid och förmögenhet sådant tillåta, utan tvifvel skola fortsätta att förstöra sina penningar i utlandet, hvilket på 50,000 ryssar, som år in, år ut vistas vid de tyska badorterna och i hufvudstäderna, i Paris, i Schweitz, Italien etc., utgör en penningeutförsel af minst 50 millioner S. R. Dertill kommer vidare regeringens dyra expeditioner till Japan, Kina och de uppköp af ångfartyg, som för statens räkning göras i utlandet. För att kunna behålla det metalliska myntet, måste R yssland årligen exportera för 100 millioner mera, i stället för 50 millioner mindre, (såsom händelsen varit förlidet år) än importera. Ryssland eger intet annat val öfrigt än att energiskt utveckla sitt folks arbetskraft, att forbättra sin nationalvälmåga och att undanrödja förhållanden, genom hvilka millioner lifegna endast lemna minsta delen af hvad de skulle kunna producera genom ett fritt åkerbruk.