gen öfver Båda Sicilierna skulle för någon längre tid fortfara med att utgöra en slående motsats till regeringen i Norra och MellanItalien. Det ligger derföre i konungens af Båda Siciliernas intresse, att söka vinna sitt folks tillgifvenhet genom att fästa uppmärksamhet vid dess välgång och genom att vörda lagens och rättvisans principer vid sin behandling af misstänkta personer. Moniteuren meddelar en depesch från Thouvenel till franska sändebudet i Bern, såsom svar på Schweitziska Edsförbundets protest mot Savoyens införlifvande med Frankrike. Franska ministern uttalar sin förvåning öfver detta steg af Schweitz, som, genom de bevis det utront på det intresse, kejsaren hyser for detsamma, borde ha hyst förtroende till Frankrike. Han öfvergår derefter till en pröfning af sjelfva fättstrågan, förnekar betydelsen af 1564 års fördrag och påstår i motsats deremot, att neutraliserandet af Chablais och Faucigny företagits till förmån för Savoyen. Förbundsrådet blandar sig utan berättigade skäl i den öfverenskommelse, som Frankrike och Piemont stode i begrepp att afsluta till förmån för Savoyen. Depeschen medgifver makterna vara befogade, att undersöka stipulationerna af 1815, och Frankrike är böjdt, att folja de åsigter, som kunna framställas såväl i det allmännas som Schweivzs intraccecnan