På en liten teater i Tyskland gafs nyligen Orleanska jungfrun. Vid det tillfälle då Dunois, hvilken lefde på förtrolig fot med hjeltinnan ; pjesen, kastar sin handske på golfvet utropande: Hier werf ich meinen Ritterhandschuh hin Wer wagts, sic eine Schuldige zu nennen! sprang plötsligen en liten pudelhund fram på scenen, apporterade bandsken, och öfverlemnade densamma, gravitetiskt frammarscherande på bakbenen, till sin husbonde.