ändt vid en af de i väfsalen befintlige gaslågor, deraf två för tilltället brunnit, och hvilken lampa Bergsyren hållit i handen, under det han varit sysselsatt ut slå ut en kil ur axeln, men att han derefter gifvit lampan åt Jonsson, med tillsägelse till denne, att utsläcka densamma och ställa den å en påsgolfvet i vätsalen stående bänk, hvilket Jonsson ock fullgjort; hvarjemte Berggren på fråga förmälte, att han, efter verkställdt arbete, begifvit sig från fabriken, dervid han tillstängt dörrarne och medtagit nyckeln hem till sis, hvilket Berggren alltid gjorde efter det han om aftnarne verkställt arbete i tabriken, för att icke behöfva uppväcka några personer å kontoret, der nyckeln eljest förvarades. På fråga af herr ordföranden, förklarade Berggren, att han, under det han hållit lampan i handen, icke hatt densamma närmare taket, än på minst 18 tums afståud deritrån, hvarföre genom bBerggrens förvållande någon antändning från lampan icke skett i taket, der Berggren för öfrigt cke förmärkt någon bomullsflock eller något annat antändbart ämne. Härefter förhördes Jonas Jonsson, som vidgick att han varit Berggren bebjelplig med arbetet; men uppgat, i olikhet med Berggren, att den till väfsalen meahafda lampan, under arbetets förehatvande hela tiden varit stående och brunnit å den invid axeln uppförda ställning, utan att densamma, på sätt Bergoren uppgilvit, bhivit af Jonsson utsläckt. Sedan åklagaren härefter anmärkt, att, enligt hvad det vid polistörbhöret hållna protokoll utvisade, Jonsson då uppgitvit, att hvarken han eller Berggren vid arbetet begagnat sig af någon lampa med ljus, tillfrågades Jonsson om sina hatde motsägande uppgifter, dervid Jonsson, vidhållande sin nu atlagda vit nesberättelse, törklarade såsom orden föllo: det är ju först här man skall tala sanning. Berggren och Johusson ställdes härefter till förhör emot hvarandra, men vidhöllo de båda två hvad de nu på sin aflagda ed berättat, oaktadt de af herr ordföranden gjordes uppmärksamma på deras motsägande berättelser och allvarligen påmintes om vådan at mened. Efter det tolf af de till hö ande i målet inkallade vittnen vid middagstiden medhunnit att afhöras, hemställde åklagaren, under tillkännagifvande att han för sin del, på grund af hvad som förekommit, ansåge sig sakna tog att emot Wendel i något hänseende tramställa ansvarspåstående, huruvida icke, enär de redan athörda vittnena icke haft några särdeles upplysningar i åtalade hänseendet att meddela, ransakningen for närvarande kunde afslutas och sedermera tortsättas å ordinarie tingsstället å tid, som af herr Ordföranden bestämdes; och enär så väl assuradörernas ombud som äfven öfriga parterna förenade sig i denna hemställan af åklagaren, uppskjöt Häradsrätten ransakningen till den 12 nästkommande April, då densamma kommer att företagas å tingsstället Kärra, derefter Rätten åtskiljdes.