ket slagtaren tagit förmycket betalt. Flaskor, hvilka innehöllo vin af dålig beskaffenhet, lät han sönderslå emot säljarnes hufvuden. Äfven bazarerna ha haft sina uppsyningsmän, hvilka ej legat efter Mohtesiberna i grymhet. Så lät en gång en inspektor öfver Linnebazaren på ett förfärligt sätt afstraffa några qvinnor, hvilka tagit sig det orådet före att väfva för egen och ej för vicekonungens räkning. Han lät nemligen inlinda dem i de af dem förfärdigade tygerna, hvilka blifvit väl genomdränkta med olja, hvarpå de upphängdes i ett träd. Tygerna antändes nu och de olycklige ljöto en förfärlig död. Detta odjur träffades år 1824 af ett slags Nemesis, i det han vid en krutexplosion i Kairo äfvenledes omkom genom eld. Då han begrofs och Sheiken för den stora Moskåen, som förrättade begrafningen, enligt bruket utropade till den församlade menigheten: Afgifven edert vitsord om den döde! berrskade en djup tystnad. De närvarande skule egentligen ha svarat: Han var en af de dygdige! Ännu en gång utropade Sheiken: ,Afgifven edert vitsord om den döde! Samma tystnad. Då utropade ban förtretad : Så må då Gudi vara hans själ nådig ! Att döma af dessa beskrfninar så tyckes detta lands bebyggare ännu vandra i ett ganska djupt egyptiskt mörker.