gått från armeen, hvarföre de äfven framkallat en mängd utnämningar, hvilka utdelats såsom belöningar för politisk medverkan. Fåfänga och ravgsjuka äro så djupt rotade i spanska armåen, att nära en tredjedel af officerarne bekläder högre rang än som tillkommer deras ställning. Man benämner denna kategori graduados. Så ser man första löjtnanten med kaptensepåletter, kaptener med majorers gradbeteckning, öfverstar med brigadierernas broderier. Och detta inskränker sig icke endast till officerarne. Så stå äfven underofficerarne i fronten med löjtnantsepåletter och ett ögonvittne försäkrar sig till och med i militäriska byråer hafva sett gråskäggiga, gamla fanjunkare i kaptensepåletter. Dessa äro dock sådana personer som i anledning af familjförhållanden, eller emedan de skytt för utgifterna, undanbedt sig befordran, eller ock sådana som under de borgerliga krigen innehaft högre poster, men sedermera trädt tillbaka från dessa. Ej ens graduerade barn i officersuniform höra till sällsyntheterna; dessa äro gynnade granders söner, i hvilkas vaggor det regerande majestätet lagt ett officerspatent, och enär de avancera gemensamt men sina fullvuxna kamrater, hos dessa måste gifva anledning till bittra betraktelser, medan vi blott kunna göra oss lustiga öfver slika oting. Här hafva vi således redan ett föråldradt bruk, hvilket förefaller oss äkta spanskt — besynnerligt. Likaledes tillfredsställes armåens fåfänga genom utdelning af ordnar och andra dekorativa utmärkelser. Ensamt konungen eger sju ordnar till sitt förfogande, och dessutom finnas inemot åttio minnestecken för alla slags vigtiga tilldragelser, hvart och ett att bäras i olika färgade band. Espartero stiftade till och med år 1842 en dekoration för dem som år 1823 lidit fängelsestraft, emedan de varit honom trogna. Sålunda är det lätt begripligt, att man ser nästan hvarje officers bröst prydt med ordensutmärkelser. Infanteriet utgöres för närvärande af 40 linie-infanteriregementen, hvarje med tre bataljoner, och bataljonen åter bestående af åtta kompanier, hvilka efter fransyskt mönster bilda ett grenadier; ett jägareoch sex fnsilierkompanier, De senare stå i midten af bataljonslinien medan grenadierkompaniet bildar dennas högra, och jägarkompaniet dess venstra flygel. Under fredstiden består bataljonen af 700 man, i krig af inemot 1,000. Garnisonen på Ceuta utgöres af ett sjelfständigt infanteriregemente (Fijos de Ceuta) hvilket är af omvexlande styrka, emedan det betraktas såsom disciplinärkorps, men vanligen består af två bataljoner och 1,200 man. Som lätta trupper tjena tjugo jägarbataljoner och två lätta bataljoner afrikanska jägare, så benämnda emedan de ligga i garnison i Piesidios på afrikanska kusten. Jägarebataljonerna bestå likaledes hvardera af åtta kompanier, men hafva en fredsstyrka af 1,000 man. Sålunda uppgår infanteriet under fredstid till. 106,000 man, men kan i krig uppbringas till 145,000 man, ty vanligen är i fredstid tredje (provincial-)bataljonen af hvarje regimente endast tjenstgörande i hvad man i Spanien kallar Cadres (stammar). Drottningen har dessutom en korps hellebardierer om 400 man. (Forts.)