sitation i Rebecka Jonssons bostad, väl en gammal förrostad sax påträftats derstådes, men hvilken dock icke kunnat begagnas för det ändamål Rebecka Jonsson uppgifvit, hvarföre och då hennes uppgift, att hafva lånat saxen af Svensson, befunnits vara ogrundad, all anledning vore för handen, att Rebecka Jonsson genom yttre tillfogadt våld, genast efter barnets födelse, dödat detsamma; hvarjemte upplystes, att, efter det madam Andersson om Lördagen eller samma dag Rebecka Jonsson blifvit förlöst, hemkommit i sällskap med madam Nilsson, men straxt derefter bortgått, Rebecka Jonsson, under det dessa innevarit i rummet, tagit det omlindade barnet från skänken och sättande sig å en stol, hållit knytet i sitt knä, medan hon druckit kaffe, hvarpå Rebecka Jonsson blifvit bjuden af madam Andersson, hvilken senare då ej gitvit akt på knytet eller kunnat förmärka det något ovanligt föregått med Rebecka Jonsson, och hade madam Andersson, som om dagarne oftast var borta från sin bostad och ej hemkommit förrän om attnarne, ej kommit att gifva akt på den å skänken stående korgen, förr än, på sätt nämnt är, hon af en händelse kommit att sistlidne Fredag undersöka korgens innehåll. Poliskammaren öfverlemnade härefter den vidare ransakningen till stadens rådhusrätt; hvaremedlertid Rebecka Jonsson skulle förvaras i härvarande celltängelse, dit hon återförpassades. IkKrono-Länsmannen D. E. Widell har den 13 i denna månad till Konungens Befalluingshafvande i länet inrapporterat att han samma dag uti härvarande cellfängelse införpassat torparen Johannes Olsson från Solliden under klfborgs Kungsladugård, hvilken betunnits innehafva ett den 23 sistlidne Februari vid Skårby, en half mil på denna sidan Kungsbacka, från drängen Johannes Börjesson från Sohlsten, i Råda socken, bortstulet svart stokreatur. Vid anstäldt förhör har Johannes Börjeson uppgifvit, att då han sistberörde dag på återresa från Kungsbacka marknad, i sällskap med hemmasönerne Lars Andersson och Peter Svensson från Hönekulla, någon stund, för att beta, uppehållit sig i Skårby, hans häst och åkdon der blifvit honom frånstulne; samt att han påföljande dag vid spanandet efter det stulna, hos en enka i Ahleforss påträffat sin släda och sele, den senare pålagd en främmande häst, som der tillvaratagits. Johannes Olsson, som förnekade det han begått tillvreppet, påstod att han tillbytt sig stoet at en obekaut person, hvilken han, i anseende till det vid tillfället rådande mörkret, icke igenkännt, hvadan han icke med visshet kunde uppgifva om den främmande personen varit Jobannes Börjesson eller någon annan. Ofvannämnde Lars Andersson och Peter Svensson, hvilka begge åtföljt Johannes Börjesson från Kungsbacka till dess han förlorade stokreaturet, intygade att Johannes Börjesson under tiden icke inlätit sig i något hästbyte ; och förklara e Petter Svensson derjemte, att då han under uppehållet i Skårby varit ute för att att gifva hästarne foder, kort innan Johannes Börjessons stokreatur bortkommit, Johannes Olsson kommit färdandes vägen framåt. Konungens Befallningshafvande bar i anledning häraf förordnat, att den ingifna rapporten skall remitteras till herr Domhafvanden i Fjäre härad, för ransaknings företagande. .