i Hvarjehanda. Civilisationen stiger. Ett herrskap i Stockholm sökte sig en kusk genom annons i Dagbladet. Ett par dagar derefter ringer det på tamburklockan, dörren öppnades och in träder en sprättig klädd herre, lemnande sitt visitkort med anhållan att detsamma genast måtte till herrskapet öfverlemnas. På kortet stod mannens namn och titeln : Herrskapskusk, samt derunder skrifvit med en blyertspenna: sökande till den lediga tjensten! Rättvist straff! En fattig Hindu, som genom döden lyckligen undsluppit lifvets nöd och en elak hustru, kom till portarne af Brahmas paradis. Har du redan varit under dabaon (den glödande reningsprocessen)? frågade Brahma. Nej; men jag har varit gift. — Stig in! Du har lidit nog qval. — Straxt derpå kom en annan skugga. Har du varit under dabaon ? frågade Brahma ånyo. — Nej, men jag har varit gift tvenne gånger! — Marsch med dig, ropade Brahma; mitt paradis är icke gjordt för narrar. Ett ovanligt förfalskningsmål har nyligen blifvit anhängiggjordt vid Assisrätten i Tours. Det handlar nemligen om en falsk revers, utgifven af en blind, ställd till en annan blinds ordre, att betalas vid — uppvisandet. De tvenne vittnen, hvilka underskrifvit reversen, voro äfvenledes blinda. Ändamålet helgar medlen. Nyligen häktades i Erlau i Ungern tvenne tiggare, anklagade för att hafva mördat en tredje kamrat. De brukade nemligen bedrifva tiggeri-affären i kompani, men den mördade hade alltid haft bättre tur än de båda andra, hvilket uppväckte deras afundsjuka. Då de en dag under sin vandring passerade ett träsk, hvarest de måste gå efter hvarandra på en smal spång, nedslog den sist gående den medlerste kamraten med en tjock knölpåk och utstack derpå hans ögon med en knif. Han bemäktigade sig nu den dödes hatt och stöflor, lät liket qvarligga, och fortsatte obekymradt sin väg. Väl ankomna till staden angaf den andra af de båda stallbröderna, hvilken visserligen gillat men likväl ej deltagit i mordet, händelsen för polisen. Mördaren häktades ofördröjligen. Vid förhöret uppgaf han, såsom orsak till sin afskyvärda gerning, att han redan länge haft särdeles goda ögon till sin kamrats präktiga stöflor och inom sig beslutat att, till hvad pris som helst, komma i besittning af dessa; han tillade, då han återfördes till häktet, att han, så snart han åter kommit på fri fot, skulle ibjälslå äfven den andre kamraten derföre att denne angifvit honom. En Svensk prelat, som hade den seden, att aldrig offentligen visa sig, utan att vara fullt !upp dekorerad med Biskopskors och ordensstjernor, brukade ofta gå ut, för att tasa sig motion. Då han kom till en viss gård i staden, der ett gungbräde fanns mellan två lindar, satte han sig der för att hvila. Då hände sig en gång, att gårdsegarens son, en fyra-årig gosse, som ännu hade i behåll det älskliga barnaförstånd, som vid äldre år förloras, nemligen det förståndet, att ej ens anar någon rangskillnad, sprang fram till prelaten och frågade: hur mår farbror? Prelaten, mycket barnkär, tog gossen på sitt knä och gungade honom. Under tiden satt denne och lekte med prelatens stjernor och kors. —Ja, ser du, sade omsider hans högvördighet, som ville yttra något för barnets fattningsförmåga lämpligt, sådant får man, när man är beskedlig. ÖT oo 1