Frågan gällde nu icke om tullreformen skulle fortsättas eller ej, utan om sättet, hvarpå detta skulle ske. I så fall har Gladstone säkerligen med goda skäl sökt ådagalägga, att den största välgerningen icke bevisas folket dermed att vissa artiklar bli litet billigare, utan att produktionen uppdrifves, att arbetskraften sålunda begagnas i ännu större, grad, och arbetets pris till följe deraf förhöjes. Nutidens uppgift är: att sprida vålsignelse hos folket genom att medelst visa och förståndiga lagar aflägsna hindren för näringsfriheten, utveckla sjelfständighetskänslan, samt framkalla tacksamhet och förtroende hos folket. Fastän det derföre, om tullreformen åter skulle upptagas, tycktes ligga närmast för handen att nedsätta den under kriget förhöjda tullen på th, som utgjorde 1 shilling 5 pence pr skålpund, och på socker, som var 3 shillings pr centner högre än 1853, och sålunda var ganska tryckande på dessa nödvändighetsartiklar, valdes tillsvidare ej denna utväg, emedan andra och vigtigare reformer derigenom skulle bli omöjliga, och derföre att denna tull, så hög som den var, likväl i alla hänseenden hade karakteren af-en finansiel tull, alldenstund förbrukningen stigit ansenligt under densamma. Å andra sidan skulle ett handelsfördrag med Frankrike, bygdt på frihandelns principer, öppna ett vidsträckt fält för den förökade omsättningen, för den deraf följande större produktionen och de förhöjda arbetslönerna. Enligt det fördrag som afslutades med vilkor af Parlamentets samtycke, skulle följande förändringar vidtagas inom de båda länderna : Frankrike förbinder sig, att nedsätta tullen på engelska kol och cokes från 1 Juli detta år; på jernoch stålvaror från 1 Okt. d. å.; på förarbetad metall, machiner, mekaniska instrumenter fr. d. 31 Decbr d. å.; på lin och hampa, så väl i garn som tyger fr. 1 Juni 1861. Från 1 Okt. 1861 skulle derefter alla engelska produkter nedsättas till en tull, hvilken skulle högst uppgå till 30 pret af värdet, deri skulle således inberäknas alla artiklar, som för närvarande dels äro förbjudna, dels underkastade en mycket hög tull, hvaribland alla varor af lin, hampa, hår, ull, silke eller bomull; dertill alla varor af skinn, läder, bark, trä, jern och andra metaller, glas, lera, porslin m. m. Den angifnu tullen skulle slutligen efter 3:ne års förlopp åter nedsättas till högst 25 pret. England förbinder sig att å sin sida straxt borttaga tullen på alla arbetade varor, utom tvenne artiklar, för hvilka förändringen först senare skall inträda, Tullen på bränvin nedättes från 15 sh. till 8 sh. 2 d pr gallon. Tullen på vin nedsättes från 5 sh. 10 d. till 3 sh. pr gallon, och i förhållande till vinets styrka fr. d. 1 April 1861 till 1 å 2 sh. pr gallon. Vintullen kan endast förökas, om på samma gång accisen på engelska spirituosa förhöjes. Båda parterna förbehålla sig att i allmänhet få pålägga ny tull eller öka den äldre, då de i form af accis med en liknande afgift beskatta den inhemska produkten. Slutligen förbinda båda parterna sig, att icke förbjuda eller höja utförselstullen på kol, hvilken senare bestämmelse likväl endast kan vara af någon betydelse för England. Fördraget afslutas för 10 år. Detta vigtiga fördrag har, såsom vi redan antydt, mött lifligt motstånd bland protektionisterna i Frankrike; det har mött mindre, men likväl temligen allvarsamt motstånd i England, der skyddstullsystemet visserligen är till en stor del afskaffadt, men der det likväl finnes många öfverallt omkring i landet, hvilka äro eller anse sig vara skyddade genom de nu bestående tulltariffer, och det är ju allom bekant, att de flesta äro frihetens sakförare i allt, som icke gäller deras egna intressen.