3 Mars inryckt i Moniteuren och lyder i ut drag: Ideen om anslutningen till Piemon är mera en protest mot någon annan stor makt än en öfverlagd sympati för Savoyer Klokheten råder Piemont att bekämpa denn anslutningsidv, emedan det annars skulle kun na beskyllas för att ha förrådt den sak, fö hvilken det förökadt sin armåe, och utsätta for tvenne beklagansvärda händelser: kri och revolution. — Hr Thouvenel föreslår ei lösning at frågan, hvilken kan ha några ut sigter för sig att blifva antagen at Europ: och berättiga HSardimen till dess inflytand öfver haltöon. Denna kombination skulle vara Parma och Modena anslutas fullkomligt til Piemont. Sardinien utöfvar i den Heliga Sto lens namn vikariat öfver Romagnan, och To skana återställes i sin fordna politiska oci territoriala sjelfstandighet. Ideen om Toska nas införlifning kan föranleda till tron på nå got krig mot Osterrike för eröfrandet af Ve netien, samt hotar dessutom påtven och ko nungen at Neapel. Om Turinerkabinettet bi faller den föreslagna lösningen, skulle Frank rike ej blott bistå denna kombination på e! konferens eller kongress, utan Frankrike skull jemväl förklara, att ingen utländsk makt skull tillåtas anfalla Piemont. Turinerkabinette ger frihet att följa en annan politik, mer Frankrike skulle ej till något pris vilja ådra ga sig ansvaret för en sådan sakernas ställ ning. — Hr Thouvenel behandlar dereftei frågan om HSavoyens och Nizzas införlifning med Frankrike. Dessa alptrakter utgöra, on Sardinien förstoras, en geografisk nödvändig het till betryggande at våra gränsor. Hi Thouvenel utvisar jemväl att detta äfven skullc skydda Schweitzs fördelar, hvilka Frankrike tänker taga under öfverläggning. Han upp manar baron Talleyrand att fästa Cavours upp märksamhet vid denna punkt och på sawmt gång förklara honom, att Frankrike icke vil tvinga innevånarne och att kejsarens styrelse dessutom icke skulle underlåta att, när tider dertill synes vara inne, rådgöra med stor makterna, för att derigenom förekomma er falsk uttydning af de skäl, som ledt dess åt göranden. — Hr Thouvenel säger vidare at han, i en skrifvelse samma dag till franske ambassadören i London, Persigny, förklara! skälen för de förslag Frankrike nu gjort Sar dinien. Då Osterrike vägrat ingå på Eng lands propositioner, var Franska regeringer öfvertygad om att hon ej skulle kunna upp: fylla den pligt, som moraliskt ålåg henne om icke den allmänna omröstningsprincipen på hvilken hennes egen legitimitet grunda sig, jemväl blir grundvalen för sakernas nya ställning i Italien. Men detta råder ej Eng: land till, och Mellanitaliens nuvarande styrelser anse det onödigt ånyo vädja till invånarnes vota. Af denna anledning har Frankrike trott sig böra göra Sardinien dessa förslag. Grefve Arese afreste den 2 till Turin, sedan han dock först hat ytterligare en kongress med kejsaren. — Franska nationalgardet skall ökas till 1,800,000 man. — I Paris talas om stora förråder af ammunition, hvilka skola transporteras från fästet Charenton till Metz och Valenciennes etc. — Man har anmärkt att storhertigens af Toskana förtrogne, markis Tanay de Nerli blifvit officielt inbjuden att deltaga 1 högtidligheterna vid kamrarnes öppnande, och varit närvarande i diplomatiska korpsens loge. — Vice-amiralen Charner medför omfattande instruktioner för afslutandet af fred med Cochinchina. — Kejserliga tryckeriet tillhörde forut justitiedepartementet, men skall nu flyttas till inrikesministeren. På de engelska skeppsvarfven och i ar