— Huru länge har ni varit här på godset? — Omkring femtio år. Notarien tystnade, emedan han ej rätt visste huruhan skulle ställa sina frågor. — Carrow-kloster är en gammal och märkvärdig byggnad! sade han slutligen. — Ja, herre. — I sådana här gamla boningar brukar merändels finnas en mängd hemliga hvalf och gångar, hvilka man endast med största svårighet kan få reda på, om man ej känner till dem. — Det är möjligt. — Här finnas utan tvifvel äfven några sådana? Nicholls syntes förvånad, men medgaf att han hört något sådant nämnas. — Känner ni ingången till några sådana? tillade notarien inställsamt. Hofmästaren ristade vägrande -på hufvudet. — Ni vet, återtog mr Elworthy i tanka att den gamles tvekan härledde sig från dennes obekantskap med hans afsigter, ni vet att er husbonde hyste oinskränkt försroende till mig? — Fullkomligt. — Och att de skäl äro lagenliga; som föranleda mig till dessa frågor? Det ligger dessutom i ert intresse att jag talar. Sir William har i sitt testamente mycket frikostigt sörjt för alla sina tjenare. Men detta testamente kan nu