Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. Plötsligt bortskymdes ljuset, liksom af en skugga hvilken i biblioteket passerade mellan ljuset och dörren. — Är ni ännu vaken, kära onkel? utropade Ellen. Hon väntade på svar men förgäfves. — Onkel, bästa onkel! återtog hon med mindre säker röst, jag kommer till er; jag har blifvit uppskrämd och kan ej sofva. Skuggan, som stannat vid första ljudet af hennes röst, försvann i detsamma och biblioteksdörren slogs igen med ett dån, som genljöd genom hela huset. Ellen hörde mycket tydligt nyckeln vridas om i låset. Hela hennes första förskräckelse återkom, ty ett fullkomligt mörker rådde nu i vestibulen. Hon bemäktigades af fasa, men påminte sig lyckligtvis, att repet till middagsklockan hängde bredvid henne och grep konvulsiviskt tag uti det. Alla vaknade vid klockans ljud. Dörrar ) Forts. från N:o 1—4, 6—34, 36—52).