Rättegångsoch Polissaker. Timmermannen Johannes Börjesson och stensätta ren Axel Larsson voro sistlidne måndag inför Polis kammaren uppkallade, att ansvara, för det de före. gående lördag klockan emellan åtta och nio på afto. nen, uti Gamla Allten varit af starka drycker öf. verlastade samt slagit arbetskarlen Johan Augus Jonsson. Vid förhöret härom, då såväl målsegaren, son Börjesson och Larsson tillstädeskommo, upplystes a målsegaren, att då han och arbetskarlen Bengt Mats. son kommit gående tillsammans i Gamla Allcen, de der blifvit upphunne af Börjesson och Larsson, a hvilka den sistnämnde börjat att med målsegaren in. leda en konversation på tyska, deri dock målsesaren som mindre bevandrad i detta främmande språk, e, velat deltaga, utan tillsagt Larsson, att, i händelsc det vore Larssons mening att konversationen skulle blifva ömsesidig, han då vill hafva godheten uttrycks sig på sitt modersmål, såsom bäst anstående en redlig, svensk medborgare och sann fosterlandsvän. I anledning af detta målsegarens yttrande hade dock Larsson, sårad i sin för tillfället fattade förkärlek för främmande tungomål, blifvit mäkta förgrymmad, så att Larsson, i ren desperation, flugit på målegaren och ryckt tag uti dennes hår, dervid Börjesson jemväl biträdt, hvarefter de alla tre omhkullfalit och derunder Larsson och Börjesson på ott ganska efter. tryckligt sätt lärer trakterat målsegaren för hans o:skyldi. a förkärlek för sitt modersmål och visade okun. nighet i lefvande språk; och hade målsegaren härun. der jemväl blifvit tillfogad ett svårt slag i hufvude af Larsson, som, jemte kamraten Börjesson, efter de en åkande person närmat sig stället, schappat undan Börjesson och Larsson fSrnekade att de på någo sätt våldfört sig å målsegaren, samt uppgaf Larsson att det varit Larsson, som först blifvit ofredad a målsegaren, hvilken senare, under det Larsson oci Börjesson gått tillsammans och sins emellan roat sig med att språka litet tyska, kommit fram till Larssoi och underrättat denna att målsegaren ej ville vet: af någon pladdertyska, utan i stället tillsagt Larssoi att uttrycka sig på modersmålet, hvarföre och di