Det är en samling af intressant blekhet, lå ga skägg, nedvikna skjortkragar och snille präglar ända i hårklyfveri. Poeterna hade doc nedstigit från sina pegaser och gjorde galopp: till fots, professorer måste bekänna danser makt och, bland damerna, hur ovanligt för dai söserna, att en gång få dansa i långkjorte som annat folk. Aldre och icke mera da santa fruntimmer, med strumpor af decidera blå färg, sutto rundtomkring inom pelarradei na, och på läktarne hade några förläggare oc mecenater placerat sig för att se det hela fogelperspektiv. Äfven några förnämitete och tillochmed en excellens illustrerade nöjet men inga militärer, inga uniformer. En ba utan sådana — kan man tänka det? Jo de var en treflig och ändock stor bal, man kän de igen hvarandra -på gången och på pan nan syntes alt alla voro representanter a konstnärsskap, vetenskap, författareskap elle på något annat vis skapliga. Dagen föru stodo många af dem på en kyrkogård vid Jo han Johanssons graf, i dag skämtade och dan sade desamma. Infall hördes hvart man kom 5e skalden hur tungt han dansar! Ja väl han dansar icke egentligen; du känner vä honom, det är: Rullan går. Hvad hon är vacker, hon är en rog! Åhnej, bara ett blad. Men allvarsamt sades att den ståtliga fru H. och den näpna mamsell G. voro de skönaste. Det tror jag rasande väl, om den förra är i det fallet icke mer än en tanke och den sednare har varit engel i Trollflöjten. Det var en animerad bal, som man brukar säga. Den kunde väl icke heller vara annat in så, när man tog i betraktande så många aflor, ljus och blommor, glace och fruntiraner på en gång. Den skall nog gifva anledingar till flera tidningsartiklar och kanske ill brinnande taflor, säkert äfven till suckar ch drömmar, omöjliga att beskrifva eller att ita af. TT) nm