stenhus och in natura, men hon var icke s fast för det, åtminstone icke i tron på si baron, utan förelade honom en vacker daj till underskrift ett s. k. pactum, allt under d Jömmaste smekningar och försäkringar om båd gudlig och mensklig kärlek samt påyrkande or lysning med det första. Vår baron hade just in genting emot ett pactum, äfven om han tyckt att det var ett obehöfligt försigtighetsmått helst som han sjelf icke heller var utan för mögenhet, men han började dock, ihågkom mande några små rykten, och i betraktande af några tvetydigheter och mer eller mindre vissa omständigheter, att draga öronen åt sig och derjemte att öppna ögonen, hittills kanske något törblindade af stora vuer, så att han kunde se på saken på nära håll och då lär den sköna förekommit honom på långt när icke så eftersträfvansvärd som förut. Det blef en partiuppslagningsscen och den skönas tårar och böner kunde icke hjelpa henne att blifva baronessa, hvilket lär ha varit hennes hufvudändamål. Baronen fann till slut alla sina illusioner gäckade, han upptäckte hos den utvalda, som nu icke längre kunde förställa sig, sådana giriga eller äregiriga egenskaper, som icke stodo tillsammans med hans funderingar om äktenskapet och han såg nu i sin hjerterdame endast ett utspeladt kort. Hon fick gå så långt vägen räckte och man tycker efteråt, sedan man fått reda på saken, att en viss liber baro är att gratulera, för det han gjort sig fri (liber), men att han skuile varit bara baro, om han låtit lura sig i fällan. Så kan det gå till och sic transit gloria mundi. Artisternas och litteratörernas bal afdansades i förrgår hos la Croix, i stora salen, der gaskronorna liksom solen lysa öfver rättfärdiga och orättfärdiga, öfver maskerader och innocencen, öfver alla sorters föredrag, kongresser och kanske konventiklar. Men det ir allt olika. Nu var salen smyckad med anor och med namnsköldar af utmärkte svenske män, med blommor och kungens byst och deruppöfver en allegorisk tafla, förestalande en sväfvande qvinna, som strör rosor ring sig, beledsagad af flyktiga genier, Syselsatta med samma värf. Det var kanske inansens gudinna; en blomstermålning var det estämdt. Under Norges fanor och vapen stod n endrägtens gudinna af gips, antingen deröre att dagen hette Concordia eller för någon nnan orsaks skull. Och i ett annatrum var rrangerad en tafle-exposition, der man återsen hade nöjet beskåda Larssons eld, lik de ördömdes, efter den aldrig tar slut, och Höcerts vackra dalkulla, som ser dum ut. Men erute i valsen och polkan hvimla lefvande ilder, de skönaste fruar och tärnor i tjockae siden eller tunnaste silkesflor, med småenden på läpparne och behagen öfverallt. et är också, skall man veta, skådespelerskor, ålarinnor och litteratricer, den del af täcka t net som företrädesvis sysselsätter sig medle et sköna. Herrarne se naturligtvis konstiga F , det tillhör konstnärer och bokmenniskor. fl ÅXÅ X-XRÅXQÅRÅRÅARÅRÅEEEIETLTLLLF EÖNUNUNUNUUUUÖFNNN 1 FREE