— Fattigdomen är en olycka och icke et brott. —Men verlden bestraffar honom såsom et brott. — Det är sannt; verlden är sällan rättvis Hör mig: jag vill åtminstone förskona ditt sam vete från -ett brott, i det jag hindrar dig frå latt i fattigdomen söka denna ursäkt. Nämn dei summa du behöfver för att börja något heder igt yrke, lofva att icke mera komma i min väg att icke låta Miran-Hafaz begagna sig utaf dig och den person du ville beröfva lifvet skall åt dig utbetala denna summa. — Ni? utbrast skurken förvånad. — Jag sjelf. Will Sideler öfvertänkte en stund; inom honom utkämpades synbarligen en strid mellan klokheten och den dåliga principen. Det är mycket troligt att, om den unge Hinduens planer icke smickrat hans ursinniga begär att få hämnas på sir William Mowbray, skulle han gifvit vika för den goda ingifvelsen. — Jag kan icke, genmälte han slutligen tvärt. Jag ska!l gerna taga mot ert guld, ty jag behöfver det; men jag kan icke afgifva det löfte som ni fordrar af mig. — Och hvarföre icke? — Emedan jag tror er herre vara den som kan. betala bäst af er båda. Här i verlden