Språkrör från Stockholm. Den 20 Febr. Bland regeringsåtgärder under den sist tiden är den remarkablaste ett förordnand om pålaga af magbindlar på dalkarlarne til förekommande af all säkerhet i kronans tjens och i ersättning för deras civila förskinn Man trodde att Dalkarlarne i den delen vor: de allra oömmaste, men nu är det ju beklag ligt att äfven detta urfolk (jag alluderar icke på klockhandeln) har blifvit förvekligadt. Mec anledning af beklädnadspersedlar så tänkei jag på de gröna tarlatansklädningarne, som skola vara så fasligt giftiga. Vårt goda öfverståthållare-embete har, varit raskt och låtit konfiskera hela sattyget, ehvar det anträffats hos krämarena, ty jag förmodar att embetet icke gått omkring på baler och assembleer och förklarat hvarenda dame för gift, derför att hon haft den olyckliga smaken att göra sig grön i tarlatan. Jernvägslånet — nej, det är tråkigt. Katekesutanläsningen är ett ämne, i hvilket jag icke vill inlåta mig, helst presterna i motsats mot Aftonbladet påstå att vår salighet beror derpå. Hvad jag skall tro, det vet icke jag, men är emellertid glad att saken egentligen icke rör mig, som är fri från både utanoch innanläsning. En liten chronique — se här! Det stod en tidning härom dagen att en viss liber varo fått korgen af sin fästmö, derför att lenna fann honom alltför gudlig och förmodigen tillfölje deraf äfven för litet mensklig. ngen vill säga något derom, men nu lär saen i sjelfva verket förhålla sig på ett helt nnat sätt. Fästmön var visserligen baronens ästmö, men hon hade varit och skall, såsom let tros, äfven blifva det åt andra, ty hon ser ågonting ut och eger guld och gröna skosar, och brukar väl också omhölja sig med fvanomtalda gröna tarlatan, efter hon är så ärlig. Ja, hon egde många fastigheter, i