kyss, kärlekens lifförsäkran, trycktes på den rodnande unga flickans läppar. Och de lemnade hvarandra, unga, oskyldiga och ädla, ännu mera stärkta i sin förtröstan på hvarandra och framtiden. Lyckligtvis var det svalg, som skiljde den från denna framtid, höljdt i mörker; annars skul. le dess dystra och förfärliga åsyn säkerligen hsa beröfvat dem all styrka och mod. Vår hjelte lemnade Carrow, efter ett långt samtal med baroneten, hvari denne gaf sin gunstling sina sista förhållningsreglor. Då Henry kommit ut på borggården, stannade han ett ögonblick och vände sig om för att kasta ännu en sists blick på den kära byggnaden. I detsamma öpp: nades sakta ett fönster, och en halfförvissnad ros, i hvars blomkalk darrade en klar tår, föll ned för hans fötter. Henry visste hvems den hand var som släppt blomman. Han förde denna till sina läppar och gömde henne sedan vid sitt hjerta. Tidigt följande dagen for den unge resenären på lifvets flod till London i sällskap med Walter Mowbray. Ett sorgens moln tycktes under flere dagar hvila öfver farmen och Carrow-kloster.