fästades på det höga i vår religion. Hr Nordenfelt, E. W., anförde såsom skäl för att frih. Creutzs motion ej blifvit behandlad i sammanhang med detta ämne, att densamma vore af så omfattande beskaffenhet, att den till och med berörde lexläsningen inom elementarläroverkens olika klasser; dessutom hade den väckts sista motionsdagen, så att äfven af kronologiska skäl utskottet ej fäst sig vid densamma nu; dock skulle den i sinom tid blifva föremål för behandling. Hvad sjelfva saken beträffade försvarade tal. luralitetens i utskottet förslag, hvilket äfven tal. gilade. Hvad åter premier beträffade ville tal. dock ej vara emot dessa, om ståndet ansåg dem behöfliga. Sedan hr N. slutat sitt föredrag upplästes en från Bondeståndet ankommen inbjudning att förena sig i ståndets beslut i denna fråga, att nemligen afslå hvad utskottet hemställt. Hr Lefren förenade sig med dem som talat för en återremiss. Hr Statsrådet grefve Hamilton gillade ej obetingadt katekesutanläsningen såsom den nu bedrifves, men tyckte dock att man borde bifalla hvad utskottet föreslagit. Hvad belöningarne för författandet af ett nytt förslag till Katekes beträffade, så vore ett sådant förslag nära färdigt och man borde således ej uppmuntra flera försök i denna riktning ännu så länge. Dessutom trodde tal. att Stats-utskottet härför varit rättå forum och Ekonomi-utskottet hade handlat rätt som det gjort. Hvad beträffar motionen om upphörandet med katekesläsningen, ansåg tal. utskottet ej hellar på annat sätt hafva kunnat behandla densamma än det gjort, åtminstone i den form motionen nu har. Enligt tal:s tanke borde denna fråga ännu stå öppen, på det den stora allmänheten måtte få bättre tillfälle att begrunda saken. Hvad särskildt beträffar tiden när utanläsningen skall begynna, ansåg tal. tiden. derför vara inne när barnets begrepp nått någon högre grad af utveckling, ty genom förtidig utanläsning uppkommer leda hos barnet. Tal medgaf att en lucka förefunnes i undervisningen, ty hvad barnet dessförinnan skulle lära vore ej lätt att säga och det vore af värde om en sådan lärobok författades. Hr v. Qvanten, E., yrkade återremiss i den syftning, att blott lilla Katekesen ej den stora skulle af barnen läras utantill. Hr Nordentelts förklaring hvarföre utskottet ej behandlat frih. Creutz motion kunde tal. ej gilla, ty tal. visste att flera motioner väckts lika sent och ändock redan blifvit behandlade. Hr v. Koch, N. S., instämde med hr grefve Hamilton, hvilken förekommit honom. Hr Cederschiöld, F. A., önskade återremiss i samma syftning med hr v. Qvanten. Hr Carlheim-Gyllenskiöld instämde med hvad hr Lallerstedt i sin reservation föreslagit, men kunde ej biträda bondeståndets inbjudning i ämnet. Frih. Hamilton, H., gillade utskottets förslag i hvad det angår premier för författande af ny katekes; hvad deremot utanläsningen i våra skolor beträtfade, vore tal. öfvertygad om att methoden vore felaktig. Tal. yrkade återremiss i den riktning, att utanläsningen så mycket som möjligt inskränktes; ty att alldeles taga bort den vore ej nyttigt Grefve Liljencrantz instämde med den föregående talaren. Hr Tersmeden, N., kunde för sin del ej annat än bifalla utskottets förslag, hvilket vore på goda skäl grundadt. Bondeståndets inbjudning ville tal. ej på några vilkor biträda. Frib. Schultzenheim återtog sin anhållan om biträdande af hr Lallerstedts motion och förenade sig med alla dem som yrkade återremiss. Hr Cederchilöld, G., bemötte hr Nordenfelts yttrande angående frih. Creutz motion samt åtskilligt af hvad hr statsrådet grefve Hamilton anfört, hvilket föranledde förklaring af-den senare. Herr Adelborg upptog till besvarande åtskilliga yttrande af talarne. Hvad premiers utfästande beträffade, ansåg tal. detta nyttigt och man har från England ett exempel på en täflan i detta afseende, som förtjenade att man toge vara på. Engelska regeringen utsatte pris på en andaktsbok enkom afsedd för den arbetande klassen, och en fattig trädgårdsmästares dotter vann detta pris för ett arbete, som äfven hos oss vunnit erkännande, nemligen den bekanta skriften: Perlan bland dagar. Att endast penningebelöningen skulle verka framkallandet af ett sådant mästerstycke hos oss, trodde tal. ej, men genom premiers utsättande skulle säkert åtskilliga lärde och för religionen nitälskande män försöka nedskrifva en sådan bok som den ifrågavarande. Hr Nordenfelts förklaring hvarför frih. Creutz motion ej blifvit i 3ammanhang med öfriga motioner i denna syftning behandlad, kunde tal. ej godkänna. Man hade ju exempel på motsatsen af hvad hr N. sagt rörande motionerna i den norska frågan. Då hela bondeståndet, med högst få undantag, afslagit utskottets utlåtande, borde ej Ridderskapet och Adeln blifva tveksamt i sitt beslut. Förnyade sin begäran om återremiss. Frih. Cederström, R., bitöll åter utskottets betänkande. Hr v. Qvanten, E., fästade uppmärksamheten derpå, att methoden för undervisningen i allmänhet väsendtligt förändrats på senaste tider. Då den förut hvilade på lärarens och läroböckernas blotta auktoritet, fordras nu att så väl den ena som den andra ger skäl för sig; methoden har från en mekanisk blifvit en lefvande och förnuftig. Må man t. ex. jemföra språkundervisningen förr och nu, och olikheten skall framstå slående. Blott vid religions-undervisningen har en sådan förändring ej egt rum; här går man ännu på samma sätt tillväga som för en 30—40 år sedan. Talaren underskattade ej minnets värde, men tviflade på att denna egenskäp borde främst tagas i anspråk vid undervisning i religionen, som framför allt bör afse menniskans hjerta och öfvertygelse. Månförrn a Rss nns nn Tree