2 RU TR UUICGITUULe Den storm kejsar Napoleon framkalla mot påfven, tyckes ej taga så alldeles der riktning, Napoleon tänkt sig. Dagligen in komma till franska senaten petitioner om ati skydda påfven, messor och böner hållas hvar. je dag i alla Frankrikes kyrkor (såsom on man ville anropa himlens bistånd mot en inbrytande pest), en oräknelig mängd ströskrif. ter, på alla upptänkliga sätt stickande den hand, som skref den pamflett, hvilken för ett par månader sedan nedslog som en bomb bland allmänheten -— man kan af denna rörelse inom det katolska lägret bedöma italienska eller snarare romerska frågans intensitet. — Såsom ett prof på dessa förböner för påfven, intaga vi här en åkallan till Herran, hållen i en af Marseilles kyrkor: 0, Gud! du som är alla svagas och betrycktas Fader och Konung, värdigas se ned med ett mildt öga på din tjenare Pius d. 9:de, som du utvalt att styra din kyrka. Gif honom kraft, vi anropa dig derom, att alltmer och mer, gonom sitt ord och sitt föredöme, stärka dem, öfver hvilka han råder, på det han må inträda i det eviga litvet med den hjord, som blifvit honom anförtrodd. Vi bedja dig derom i vår Herras Jesu Kristi namn. Amen! — Man må ej undra öfver om Napoleon börjar tveka: historien utvisar tillräckligt tydligt, hvilka olyckliga följder som kunna uppkomma af att väcka till hfs en religiös storm och utså denna tvedrägt i sinnena. Man bör dock hoppas, att den försigtige statsmannen skall veta att i tid förebygga alla utbrott. — Moniteuren innehåller af d. 20:de Febr. också mycket riktigt ett cirkulär från ecklesiastikministern till presterskapet, hvari han klagar öfver de andligas anfall mot regeringen och hennes åtgärder. Presterskapet är skyldigt påfven vördnad, men kejsaren aktning och trohet. Regeringen skall ock veta att förekomma alla oordningar, som kunna kompromettera religionen och störa lugnet. Kejsaren skattar sig lycklig att kunna skydda de andliga, men för det helas bästa fordrar han oeftergifligt, att lagarne skola med kraltt upprätthållas samt utöfvas. Till franska regeringen har flere gånger begäran ingått från London, att regeringen i den savoyiska frågan icke må intaga en hållning, som kan alltför mycket blottställa envelska ministeren. Lord Palmerston har sjelf uttalat sig i samma riktning uti en skrifvelse till kejsaren d. 13 dennes och äfven de Persigny har ej underlåtit inkomma med dylika föreställningar. — Enligt Moniteuren d. 19:de föreslår minister Rouher, att nedsättandet af tullen på ull och bomull skall intäda redan den lå:de April. -— Den komite, som ombesörjer utgifvandet af Napoleon I:s brefvexling, har nu öfverlemnat 3 bandet deraf åt kejsaren, och man hoppas få hela verket afslutadt om fem eller sex år. — Enligt tidn. Pays skall hela armematerielen, liksom beklädningsförråderna, sättas på stående krigsfot. Från Rom skrifves, att den påfliga regeringen skall hafva afslntat med belgiska hus ett treprocentslån till 56 och ett femprocentslån till 93. — Lord Russel lärer i Englands namn hafva gjort den romerska curian ett förslag att upprätta påfliga vicariater i legationerna(:?), men att kardinal Antonelli skall ha svarat, att romerska frågan är en principfråga, om hvilken påfliga styrelsen ej kan inlåta sig i några underhandlingar. — Från Triest hafva niohundrade värfvade Bairare inträffat i Ancona och ytterligare niohundra väntas. Från fera ställen i Umbrien hafva patrioterna tillsändt Garibaldi en summa af 10,000 franes med anledning af den folkbeväpning, för hvilken han står i spetsen. — I Rom pågår alltjemt undersökning om studentupploppet, bvilket tyckes ha varit allvarsammare, än de första berättelserna velat medgifva; men man har ej fått någon reda på anstiftarne, emedan studenterna vägra att angifva ett enda namn. Den adress till påfven, som akademistaten velat afgifva kastades uti rektors och kardinal Matteis närvaro i elden, samt uppbrändes under höljudda rop af lefve Italien! lefve Viktor Emanuel! Det emellan Österrike, Rom oeh Neapel afslutade fördraget förklaras nu icke vara något formligt alliansfördrag; det gäller deri blott en öfverenskommelse, enligt hvilken dessa trenne stater förbinda sig, att ej medgifva något