bjertat på rätta stället... Kanske skall Gud låta mig lefva länge nog, att få se hans barn rida ranka på mina knän ... Ah, jag är så lycklig, tillade han och torkade bort en tår, att jag nästan fruktar, det alltsammans är blott och bart en villa. Jag skulle vilja, att någon olycka hände mig, så att jag finge ögonen riktigt vidöppna. Den hederlige förpaktaren anade ej, när han för sig sjelf mumlade denna obetänksamma önskan, att den snart skulle förverkligas. (Forts.)