Från Paris skrifves i Pays att det utspridda ryktet om upproret 1 Konstantinopel är ogrundadt. Den annonserade auktionen at skalden Lamartines gods Monceau bur af brist på anbud icke kunnat förrättas. -— Grefve hRechberg väntas inom kort till Paris. -— I de officiela kretsarne i Paris är den åsigien allmänt utbredd, att Eugelsmännen utan Frankrikes vetskap (?) betydligt förstärkt sin kinesiska kontingent, for att sätta sig i besittning af den vid Peiho belägna staden Tientsin, som beherrskar den till Pekiug förande kejsarekanalen. Ofverallt i Savoyen uppsättas adresser till konung Victor Emannwuel, hvari anhålles att Savoyen icke må afyttras; men i händelse det skulle vara nödvändigt att skilja Savoyen från Italien, beder man, att det må förenas med Schweitziska republiken och icke med Frankrike. Från Florens skrifves: Det gör här ett egendomligt intryck, att se utländska tidningar alltjemt diskutera om införlitningen med Piemont skall komma att ega rum eller ej. Må tidningarne säga hvad de vilja, vår refräng är: e pure! och vi bli ändock intoörlifvade! Det är omöjligt för Florentinarne att kunna tro på annat än hvad de önska. KRicasoli har nu i flera månader vid hvarje tillfälle talat om föreningen med Piemont, och man vet att Ricasoli ej är en man, som vill se sina ord bestraffade med epitetet lögn. Hvarje dag inträffar något, som befordrar anslutningen. Vid Cavours ålterinträde i ministeren proklamerades genast piemontesiska statuten för Toskana; åtta dagar derpå följde piemontesiska vallagen; igår uppfordrades grefve Lonieri i alla kommuner, att tull den 5 Febr. upprätta vallistor efter piemontesiska lagarne. Vi hafva älven många andra tecken, hvilka bebåda hvad som förestår. Den lombardiska staden Pavia tillbjuder Toskanaren hicasoli kandidaturen för det piemontesiska parlamentet och Ricasoli skyndar att antaga den. Från Neapel skrifves att minister Filangieri nu afträdt. Konungen umgäs alltjemt med planen att låta hären under general Pianelli rycka in i Romagnan. Man håller på att bilda ett läger af 10,000 man i Apulien. Trupper hafva blifvit kommenderade till Acerra, för att der dämpa upproret. Staden är förklarad i belägringstillstånd, och helt säkert skola dess olyckliga invånare i ett förfärligt blodbad få sin frihetslusta släckt. Man kan ej annat vänta af Neapels unge, men blodtörstige och grymme konung. Från Österrikes sida göras ånyo försök, att åvägabringa ett närmande till Ryssland, och hoppas man denna gång blifva lyckligare. — Prinsen at Hessen har at hofvet i Wien blifvit i enskildt uppdrag sänd till Peterburg. Härtill hade man först bestämt erkehertig Albrecht, som likväl vägrat emottaga uppdraget. — I Österrikes fabriksorter låter det synnerligen illa; Sålunda heter det om bomullsvätveriernas ställning i Riesengebirge: De fattiga bomullsvätvarnes nöd har uppnått en mycket hög grad. Den höga kursen på våra valutor låter oss lida brist på engelskt garn, sål att många fabriker redan måst stoppa. Hundradetals väfvare gå som tiggare omkring i byarne, och man känner på långt håll igen den afmagrade och stapplande bettlaren trån Riesengebirge. Från Konstantinopel telegraferas: Obelåtenheten är allmän; en oräknelig mängd besvär ha ingått öfver storvizirens och Fuad Paschas förvaltning. — Holländska ministerresidenten har blifvit förolämpad af en eunuck på en gata i Pera och fordrat upprättelse. — Regeringen har lofvat, att nästa månad draga n allt pappersmyntet ur allmänna rörelsen. — Agitationen i Serbien hotar lugnet i Bosnien och Rumelien. — Afven Turkiet har pånint stormakterna om deras pligt, att skydda yttomanniska rikets sjelfständighet. Till Reuterska telegrafbyrån i London rar ingålt följande meddelande från Shanghai fd. 21 Dec.: Kinesarne voro sysselsatta med ipprättande af fästningar i trakten af Peking ch vid Peihos mynmug. 100,000 tartariska oidater hade slagit läger nära floden. JKnsvelsmännen rustade å sin sida kraftigt. Hanleln med Japan hade blifvit afbruten till följd