Familjbemligheten.) Roman af J. F. Smith. Ehuru Henry medgaf riktigheten af hennes ord, dröjde det dock en stund, innan han kunde bestämma sig för att lemna henne. Ellen hade aldrig synts honom så skön, så god, så mild som just i detta ögonblick, då hon midt i skötet af sin egen lycka påminte sig hans fosterföräldrars oro och uppmanade honom att göra slut på densamma. Den lycklige unge mannen kunde dessutom ursäkta sitt dröjsmål; han visste att den trogne Joe redan underrättat dem om ducllens utgång. — Farväl! sade han slutligen och reste sig för sista gången, i afsigt att gå. Skiljsmessan keynes mig nu svårare än någonsin; men jag bär din bild i mitt hjerta och detta skall trösta nig. Henry tog afsked af sir William och gick 4) Forts. från N:o 1-4, 6—34, 36).