len del at bavoyen, som Inpbegripes I Ades5 eutrala territorium. — I underhuset harj. Russel svarat, på gjord förfrågan af Disraeli, : utt han anser det vara oklokt framlägga del ,fficiela handlingarne rörande Savoyens afträlande. Cowley hade först i Juli haft ett samtal derom med grefve Walewski. Dennes l. svar var sväfvande och oklart; han förklarade j ill slut, att Napoleon ej åsyftade Savoyens ch Nizzas anslutning; England hade i Paris uttalat sin tillfredsställelse dermed. — Talrika leputationer från Savoyen, bestående utaf per1 soner af hög rang, anlända dagligen till Paris; man anser sig häraf kunna hoppas på ett snart och tydligt uttalande af sjelfva det ifrågasatta landets opinion, som val kommer att fälla utslaget i denna sak, allt tillföljd af den numera mognade non-interventionsprincipen. — I ett bref från sjelfva Nizza heter det bland annat: För några dagar sedan uppklistrades och lästes i alla gathörn ett bref från Garibaldi, hvari generalen förklarar, det konungen försäkrat honom, att han aldrig skall afstå Nizza. Man förmenar, att konungen sjelf gerna skulle vilja se opinionsyttringen uttalad, för att med den rättfärdiga sin vägran. De orimligaste berättelser cirkulera, för att göra allmänheten fiendtlig mot anslutningen till Frankrike. Det omskrikes att priset på socker, kaffe, salt, fisk och vin skall höjas så mycket, att allmänheten ej skall förmå köpa dem m. m. Partiledarne förbereda en adress till konungen. Vi få se, huru många underskrifter den kommer att erhålla. Man får ej glömma, att Nizza har 44,000 invånare. Nizzas närvarande ställning liknar mycket en ransk stads före revolutionen 1848. En verkeam minoritet, som åtnjuter mer eller mindre understöd af regeringen, beherrskar majoriteten, som omfattar alla egendomsegare, köpmän och fabrikanter. Ett enda ord af den franska styrelsen skulle vara tillräckligt för att göra ett slut på detta ovissa tillstånd. Den österrikiske guvernören i Venetien har till Venedigs auktoriteter aflemnat följande adress: Mine herrar, invaggen er icke i revolutionsmännens illusioner. Hans Majestät, som jag nyligen haft den nåden tå tala med, försäkrade mig, att Venetia aldrig skulle afstås, säljas eller på något annat sätt söndras från österrikiska monarkien, och att det aldrig skulle afskiljas från Österrike, så länge en musköt funnes qvar, att försvara det med. Såsom man ock kunnat förmoda, voro de uppståndna ryktena om Venedigs forsäljning falska; det är nu en gång för alla despotismens vana, att halssturrigt fasthålla vid förut fattade principer: det skulle vara ett alltför beklagligt bevis på svaghet, att öfvergifva dem och lyssnå till förnufiets röst. — Från Österrike berättas föröfrigt att den komite, som blifvit nedsatt för att bestämma de olika ministeriela departementernas utgifter, ej vill komma ur fläcken, alldenstund öfverste von Scudier, som förer armebefälets talan, sätter sig emot hvarje reduktion inom krigsdepartementet. Helt nyligen anhöll baron von Schlechta, komitens president, hos kejsaren, det någon person måtte tillsättas i stället för Scudier, men erhöll vägrande svar. De ofantliga omkostnaderna för armeen under de sista 10 åren ha icke allenast utarmat landet, utan äro äfven förnämsta orsaken till det missnöje som råder öfverallt. För besparings skull ha tre eller fyra universiteter blifvit tillslutna; men utgif-terna för armeen, hvilka länge öfverstigit landets8 resurser, kunna omöjligen förminskas. Man inser allmänt, att tingens nuvarande ställning ej länge kan fortvara, hvarföre man med oro och modstulenhet blickar framåt mot den annalkande våren. — Times alltid vi underrättade korrespondent från Ungern skrifver, dateradt Pesth d. 26 Jan.: En deputation, bestående af Ungerns högst uppsatte protestanter, har afgått till Wien, i afsigt att för kejsaren främställa den fara han löper, genom att vilja påtvinga protestanterna sitt förhatade patent. Men att sluta af kejsarens något inskränkta förstånd samt kända envishet, och hans rådgifvares enfald, har deputationen icke den ringaste förhoppning om att kejsaren skall lyssna till dess framställningar ;: och deras enda afsigt med att göra dem är, att inför Ungern och hela Europa visa, det de gjort allt hvad i deras makt stått, för att bibehålla freden med Wienerstyrelsen, hvarigenom de icke skola bli ansvariga för de händelser, som kunna följa af regeringens vrånga och oförbätterliga politik. I denna den protestantiska