LLA LAUUG I En bal på ,,femtitalet. (Ur Sköfde Tidning). Lemna från dig balbiljetten, gif mer lyftning åt tupeen, Mera tjangs åt halsrosetten, och träd in med spända ben; Sätt vid dörrn ej dina påsar, nej! gå fram med ståtligt skick, Smidig rygg och hvita handskar, här en bock och der en nick. Har du anlag för kurtisen, nu är just behaglig tid; Gör din kur för unga tärnan och för förklädet bredvid Visa att du eger: snille, prata blott med glädtig ton; Tänk ej, och du pris skall vinna för en lätt konversation. En apell från öfverhuset manar: sök din moitie! Och det nedras ledamöter lifvas till tåspetsarne. Se, der kommer första paret, andra, tredje, många par Svänga kring i ring och pröfva hvem som bästa hufvut har. Allt syns vara idel glädje — ögon stråla läppar le Mot hvarann? och händer tryckas artigt eller ömt kanske, Suckar fly, men deras källa är små sår af Amors lans —; Kanske dock benrangelsmannen snart er bjuder till sin dans! — Hvilken misantrop den rimmarn! tänker säkert lite hvar? Dock när endast barnen dansa rum ej dyster tanÅ ke har; Ty då ser jag verklig glädje, hägring från de flydda dar. Då, när mun och ögon logo, hjertat också sorgfritt var. — Uti salens nedra ända stånddrabanterna ha plats, Följande med blickar spända hvarje vacker dams seglats — I polkettan eller valsen svaja seglen friskt omkring — Deras nöje, stackars karlar! är en skymt af underting. Utskott måste alltid finnas. Sammansatt ett dylikt är För oeconomia Bachi med dess allmänna besvär. Se, der sitta törstens söner, modfulle som Torstenson; Som Baner de gå till striden, som Lord Raglan derifrån. ett annat utskott ser man hackor eller målare, Whist och preference och vira, stundom äfven knackare! Stånddrabanter här ock finnas, stå bak? stolarne och glo; Men den oturn har dem önskar dit der pepparn brukar gro. Damerna ha ock sitt utskott, men ej permanent det är. Vuer och personer vexla, än man spegelns råd begär, An förtroenden der göras om den sötaste Valsörn An — hvad vet jag? — ty jag får ej vara med der på ett hörn. Tiden flyger eller kryper — det beror på hur man tart; Samma timma för en lycklig ilar fram med pilens fart, Som för ledsnaden och sorgen tyckes ingen ända ha— Mellertid så slutar balen. Skönt sad musikanterna. Balens stjernor snart försvinna. Ack! i stjernlöshetens natt Lycklig är man med en lykta, äfven om den lyser matt. Pill att vinna stjernan vägen långsam är, till lyktan gen. Kottiljongs-varm ung Alonzo glömmer nu sin Imogen. Mästerpotterna nu börja, när de sluta vete f—n! Men åt honom jag dem gifver, söker upp Jon Blund i stan — nga personalier skrifvas utaf mig — Hvar är min hatt? — I 3lott i allmänhet jag målar — Hit med ,,sängfösarn, godnatt! Ah. H.