länderna skall gifvas genom en sådan utvidg. ning af handeln. Times yttrar: Vi gjorde goda affärer år 1858, efter ut seendet visserligen ej så goda som år 1857, men i sjelfva verket dock bättre, ty de bedrefvos efter bättre principer. Vi köpte varor för ett belopp. af 160 mill. och sålde för ett belopp af 140 mill. 2. De artiklar vi handla medZäro högst olikartade, men våra grufvor och fabriker hafva ungefär att göra med dem alla. Vi producera två vigtiga råämnen, kol och jern, i sådana qvantiteter, att årliga inkomsten af desamma är mer än dubbelt så stor som Kaliforniens guldskörd. Med tillhjelp af dessa ;båda råämnen förarbeta vi andra: först och främst bomull, dernäst ull, läder och metaller. Genom våra händers arbete blifva de kaliko,jernkramvaror, machiner och dylika alster, för hvilka vi finna villig afsättning i utlandet. Men för att kunna prestera detta arbete, behöfva vi råmaterialier att förarbeta och föda att lefva af. Vi uppköpa derföre från utlandet stora qvantiteter af bomull, lin, hampa, ull, hudar och silke, och nästan i samma förhållande spanmål, mjöl, the, socker, kaffe, kakao, tobak, spirituosa och vin. Härtill kommo år 1858 omkring 300,000 st. lefvande kreatur, synnerligast får. Det är derföre klart, att vi lefva af våra händers arbete. Vi kunna billigare än andra förse alla nationer med kol eller kaliko, råjern eller förarbetadt, och vi kunna som återtjonst köpa deras råämnen eller näringmedel på vilkor, som äro fördelaktiga för dem. — Det vigtigaste att känna näst föremålen för våra affärer, är att känna våra kunder, och här visa sig många slående förhållanden. Med Förenta staterna göra vi utan jemförelse de största affärerna, men de köpa icke hälften så mycket af oss, som de sälja till oss. På andra sidan mottager Tyskland genom Hansestäderna dubbelt så mycket från oss, som det sänder oss, under det omsättningen med Spanien och Turkiet ungefär balanserar. Indien är också en vigtig kund med en omsättning af cirka 30 mill. , till en del till vår favör. Från Kina mottaga vi en mängd the och silke, men Kineserna köpa nästan så godt som intet af oss. Ryssland säljer oss likaledes mera än det köper, hvilket icke är förvånande, när man tager i betraktande huru många af dess produkter vi förbruka; men det finnes ett annat land, med hvilket förhållandet är märkligare. Vår handel med Frankrike är på ett onaturligt sätt inskränkt. Vi mottaga icke från Frankrike så mycket, som vi verkligen behöfva, ehuru beloppet är omkring cirka 13 mill. 2, men det qvantum, som de köpa af oss, är ännu mera otillfredsställande, ty det belöper sig icke till öfver 4 å 5 mill. , alltså icke en gång så mycket som Holland köper för, eller ungefär lika med hvad som går till Brasilien. Ögonskenligen måste häri ligga något förvändt. Frankrike har en befolkning af öfver 35 millioner, England omkring 30 mill. De båda länderna ligga nära bredvid hvarandra och frambringa hvardera många artiklar, hvilka ömsesidigt äro af stor betydelse. Vi kunna icke afsätta hvad Frankrike afsätter, och Frankrike icke detsamma som vi. Vi kunna icke odla vin ej heller på annat ställe köpa vin af den qvalitet, som Frankrike i öfverflöd frambringar. Å andra sidan skulle fransmännen spara ansenligt med penningar genom att vända sig till oss för att erhålla kol och jern. Vi kunde gifva hvarje fransman bättre och billigare knifvar och saxar än han nu får. Vi kunde betydligt förminska fransmännens utgifter vid anläggande at jernbanorna liksom drifckostnaderna genom vårt billiga jern och våra billiga kol. Hvad oss angår, finnas otaliga artiklar som vi gerna skul. le mottaga från andra sidan af kanalen, sådana som en hvar, som reser till Frankrike, önskar att köpa, och om hvilka de hemmavarande icke hafva någon aning. Skulle det icke vara bättre om hvarje land för sig frambringade hvad det bäst kunde frambringa, och