y den ene värnar sitt fosterland med sin: rm, den andre höjer dess rang bland civiliserade folks. . En bland fredens välsignelser är just den råg för allmän bildning, som då griper folcen. Det eda ser det andra ila framåt på upptäckternas och den materiella förkofrans bana, och vill derföre ej blifva efter. Det är deras pligt, som dertill makt? hafva, att draga nytta af denna dagens stämning och gifva åt det vaknande lifvet den riktning det bör hafva. Det kan i annat fall så lätt urarta. Vi hafva sett, huru öfver hela landet det ena sockenbiblioteket uppstått efter det andra, och tidningarne hafva med särdeles glädje upptecknat de socknar eller kommuner, som anskatfat sig denna för deras andliga helsa oundgängliga husmedicin, detta, såsom Osymyndias skref, osvikliga läkemedel för själen. Ingen har det ringaste betviflat af huru stor nytta dessa biblioteker äro för ett folk, och så väl hög som låg ha derföre utan tvekan räckt sin hand till sakens understödjande. Man har utgått från den synpunkt, att arbetaren derigenom skulle afhållas ifrån eller bli mindre frestad att under sina lediga stunder kasta sig i armarne på ett förstörande kroglif, der ej allenast hans kropp förslappas, utan äfven hans själ nedsjunker i den djupa dy, ur hvilken han svårligen kan höja sig. Man har grundat sina förhoppningar härom på de försök som redän gjorts för höjandet af arbetande klassens bildning. Dessa ha visserligen sjunkit ned, såsom bildningscirklarne, men ej derföre att deras hog förminskats, för hvilka de inrättats, utan af någon felaktighet i sjelfva utförandet af iden eller bristande kraft och ledningsförmåga hos dem som stått i spetsen. Det väckta sinnet hos de lägre klasserna för bildnings förvärfvande bör emellertid dock behjertas. Det är ej nog med inrättandet af folk-, söndagsoch handtverksskolor. Dessa äro, såsom sjelfva namnet uttrycker, afsedda för yngre. Men bildningen måste fortgå för att ej stelna. Man har derföre varit betänkt just på inrättandet af dessa folkbiblioteker, i hvilket vi, såsom i så många andra fall, kunna hemta lärorika exempel från England. Vi hafva oss serskildt bekant, huru endast i 2:ne grefskap derstädes, Lancashire och Cheshire finnas ej mindre än 110 s. k. institutes med 22,000 medlemmar, deraf 2,000 gqvinnor, och finehållande 135,000 band böcker. När man betraktar dessa siffror, måste man förundra sig öfver, på samma gång som beklaga, att t. ex. Göteborg, Sveriges andra stad i afseende på folkmängd och första i afseende på handel, ännu icke eger något allmänt bibliotek; ty såsom sådant kan ej gerna Elementar-läroverkets anses. De tusendetals arbetare här finnas, hvilkas antal dagligen ökas genom den stigande rörelsen och affärsverksamheten på platsen, sakna hvarje läkemedel för själen. Vi klaga öfver det tilltagande superiet, de oroväckande uppträdena inom arbetarefamiljerna, den stigande sedeslösheten — men försumma att på riktig väg hämma detta onda. Mycket har gjorts för armodet och eländet. De som insamlat kapitaler ha ej tvekat att offra den ena betydliga summan efter den andra för allmäntnyttiga verk. Vi tro derföre med tillförsigt, att äfven det för arbetsklassen så nödiga biblioteket ej skall sakna behöfligt understöd. Det erfordras i sanning så litet, mycket mindre än man oftast vill tro, för grundläggandet af en dylik anstalt; enighet och samverkan äro de förnämsta och första vilkoren. Ett riktigt folkbibliotek är desutom at en art att ej kunna anlitas blott af de s. k. lägre arbetarne; det bör ätven kunna vara af nytta för andra, ty vi be: höfva alla bildning. De existerande lånbiblioteken kunna naturligtvis ej fullgöra de an. språk man hyser på ett folkbibliotek. ty de innehålla till största delen endast populär romanlitteratnr.