för saken kunde uträttas. Lagutskottet har redan behandlat motionen och afstyrkt densamma. Utskottets betänkande har nu ankommit till Stånden och föredrogs i alla fyra d. 24 sistl. Januari. Af alla fyra stånden återremitterades detsamma till ny behandling i Utskottet, en sak som ännu låter oss hoppas att frågan under innevarande riksdag kan få en önskvärd lösning. Vi skola här på ett ställe söka sammanföra det vigtigaste, som i stånden anfördes för och emot giftomannnarättens borttagande. På Riddarhuset räckte diskussionen öfver frågan i närmare fem timmar, och utskottets betänkande blef med 65 röster mot 36 återremitteradt. De personer, som yttrade sig för giftomannarättens bibehållande voro Landshöfdingen, grefve HE. Sparre, professoren K. Olivecrona och Exped.-sekreteraren Carlheim-Gyllensköld. Af dessas anföranden torde Grefve Sparres vara det mest nedslående och ihåligaste, såsom grundande sig på full komlig obekantskap med qgvinnans väsende och frånkännande henne nästan allt moralisk! värde. Eller har månne en mera ärekränkan de beskyllning blifvit slungad mot hela qvin nokönet än denna grefvens: då den femton åriga qvinnan har rätt att säga: jag vill h: den eller den mannen, så kan hon ju ocksi begira rätt att få säga: jag vill ha två, tr fyra männer. Från ordförandens i lagutskot tet läppar klingar sådant sällsamt! Utrymmet tvingar oss att i dag här af bryta, men vi skola måhända redan imorgo! återkomma till ämnet.