En fintlig bedragare. En ung man vid namn Adolf Colas, har i dass dagar stått vid de anklagades skrank i Paris. Ingen ting kunde vara mera förföriskt än hans person, son var full af medfödd ädelhet och förnämhet. Han ä af medelmåttig längd, men smärt och väl proportio nerad. Hans anletsdrag äro utmärkt fina och regel bundna, hans hår är af vacker ljus färg och hans h; har just denna förnäma anstrykning, som man på träffar i den finaste verlden. Hans språk och sät svara fullkomligt mot denna lyckliga ensemble, hvar mest framstående egenskap är en säkerhet, som ickt ens förnekat sig inför rätten, der han var anklagar för bedrägeri. Oaktadt han blott är 22 år gammal bar han lik väl 3 gånger förut varit straffad. I sitt nittonde åi blef han, ehuru frånvarande från rätten, dömd til fem års fängelse för bedrägerier, liknande dem, fö: hvilka han nu var anklagad. År 1858 var han solda och blef vid krigsrätt dömd till två års fängelse, eme dan han försålt munderingspersedlar. Samma år ble han åter dömd till 5 års fängelse för rymning; mer det dröjde icke länge förrän han en dag ånyo rym. de från straffanstalten för att fortsätta sin brottslig bana. Den 1 April befann han sig i Algier. — Här be. gaf han sig till guvernementspalatset och presentera. de sig för marskalk Mac Mahons gemål, för atti allmoseutdelaren Abbe Leturgis namn bedja om ett understöd för en person, som oförskyldt var kommen i nod. Han erhöll 195 francs, hvilka han naturligtvis behöll för sin egen del, då hela historien om den nödlidande var uppdiktad. I Juli månad samma år reste han i en hyrvagn till S:t Cloud och gick der upp till grefven af BearnFör honom presenterade han sig i femte grenadierregementets underlöjtnants-uniform och under namn af grefve de Concy, ett af Frankrikes mest aristokratiska namn. Han föregaf att han hade en hedersskuld, en spelsknld, att betala inom 24 timmar, och då grefven af Bearn trodde sig frälsa en de Concys ära, lånade han honom 520 francs. I samma kostym och under samma namn berättade han samma historia för grefve de Bt, hvilken gaf honom 1,000 fres. Kort derefter begaf han sig under namn af Montmorency till Rothschild, hvilken gaf honom 1,500 francs, emedan han förmodligen icke fann det vara förmycket för att rädda ett af de största namnen i Frankrike. Med lika lyckligt resultat utförde han samma komedi hos hertigen af Alba, hvilken gaf honom 1,835 francs. Denna gång hade han dock för omvexling klädt sig i husarofficersuniform och kallade sig Lauzun de Navailles.; Några dagar derefter gjorde han ett besök hos prinsen af Oldenburg under namn af La Rochefoucauld-Liancourt, och erhöll der äfven 1,835 fråncs af prinsen. För att sätta kronan på verket, reste han för nåson tid sedan till Biarritz, under det kejsaren uppevöll sig der, emedan tan hoppades att der bland kejarens omgifning finna det vidsträcktaste fält för sin ndustri. Här begaf han sig under namn af Edouard Arnon och under titel af sekreterare hos kommendeande generalen i Bayonne till hertigen af San Lucar. lertigen lät honom få företräde och höll just på tt liksom alla de andra låta draga sig vid näsan lå prinsen af Oldenburg, hvars godhet han Nyss pröfat, tillfälligtvis inträdde. Prinsen igenkände genast ,edragaren och demaskerade honom, hvarpå hertigen jorde processen kort genom att låta kasta honom på lörren. Han reste nu till Paris, och, oaktadt hans lycas sol syntes bleknad, lät han sig icke afskräckas rån att göra ett nytt försök, hvilket var åtminstone ka dumdristigt som de föregående. Han begaf sig emligen i officersuniform till marskalk Vaillants genål och bad henne om 1,000 francs. Hon såg emelertid klarare än de andra, och, istället för att gå i ulan, afslog hon hans begäran. Mera behöfdes icke ör att bringa hans dåliga karakter i dagen. Han