underrättat dem om att ögonblicket icke är lämpligt derför. Det säges att Påfven har för afsigt att inrätta en krigsministere och att han till ändamålet söker få reda på någon kompetent general (sancta simplicitas!). Regeringen synes hafva beslutat, att upptaga ett lån, för att afhjelpa det deficit i budgeten, som förorsakats af revolutionen. Några franska kapitalister hafva kommit hit för att uppgöra om lånet på för den heliga stolen förmånliga vilkor. En brefskrifvare till Independance Belge förmäler, att de mest stridiga och underbara saker tilldraga sig i Neapel. I provinserna förfar man våldsammare än någonsin, dagliga häktningar och förbud för ungdomen att resa till Neapel och fortsätta sina studier. På samma gång befinner regeringen sjelf sig iden största rådlöshet och tvekan, i förening med denna grymhet som fruktan framkallar. Hären vid nordliga gränsen skall förstärkas, värfningar i utlandet bedrifvas med febersjuk ifver, nya bataljoner bildas. Det säges att de utländska öfverstarne skola erhålla generallöjtnants lön samt 50 dukater för hvarje österrikare eller Bayrare, som de anskaffa m. m. — Ått ett utbrott härstädes ej länge kommer att låta vänta på sig kan tagas för afgjordt. Huru förvekligadt och sjunket det neapolitanska folket än är, skall det dock utan tvifvel ryckas upp ur sin dvala vid åsynen af den lycka dess andra landsmän njuta genom sin nyförvärfvade frihet. Följande förändringar inom Frankrikes diplomatiska verld tillkännagifvas nu i Moniteuren: nuvarande ambassadören i Madrid, Adolphe Barrot, skall efterträda Thouvenel i Konstantinopel; Hertigen de Grammont, ambassadör i Rom, skall intaga Barrots plats och prins de la Tour dAuvergne har blifvit utnämnd till ambassadör vid påfliga hofvet. M. de Billing, kabinettschef under Walewski, skall bli chef för finansdepartementet i ministeren för utrikes ärenden, efter Armand Lefebvre, som skall återinträda i sin förra befattning i statsrådet. Från Paris skrifves, att protektionisterna äro mycket missnöjda med monopolets fall. De hota med att släcka elden i sina ugnar, tillsluta sina verkstäder och lemna tusentals arbetare på gatorna, att svälta ihjäl eller födas af regeringen etc. 150 skarpa protektionister, från olika departementer, församlades häromdagen i ministerns för handel och allmänna arbeten mottagningssal och begärde audiens. — Kejsaren har slutat sina öfverläggningar med representanterna för de olika industrigrenarne. Han har uttalat sig mycket lugnande, men derjemte yttrat sin afgjorde föresats att han ej mera skulle vända tillbaka från det frisinnade handelsprogrammet. Man talar om ett ganska vigtigt förslag som blifvit kejsaren förelagdt till pröfning. Det är frågan om att helt och hållet afskaffa det tunga kavalleriet, som är så dyrbart att underhålla och mycket ändamålsenligare kan ersättas af lätt kavalleri. — De båda hedersvärjor, som på subskription förfärdigades i Rom åt Napoleon III och Victor Emanuel, skola med det snaraste öfverlemnas af en deputation i Paris och Turin. — Thouvenel ankom den 20 d:s till Paris och hade redan på eftermiddagen ett långt samtal med kejsaren. Man talar om en cirkulärskrifvelse till de olika makterna, hvarmed den nye ministern skall börja sin verksamhet. — Kontraamiralen Protet har öfver Suez afrest till expeditionseskadern i Kina. — En stor ekonomist-middag har ånyo varit tillställd till Cobdens ära. — Guvernören öfver Nizza har förbjudit tidningen LAvenir att diskutera Savoyens anslutning till Frankrike och reproducera utländska tidningars artiklar i detta ämne. — Aktierna i det fallerade fransk-belgiska sockerraflinaderiet i Marseille hafva fallit från 500 till 20—16 francs. Morning Post förklarar underrättelsen om