Från Utlandet. Angående de pr telegraf erhållna underrättelserna om oroligheterna i Florens, berätta nu några florentinertidningar närmare: Polisen hade redan någon tid förut varit en komplott på spåren, som afsåg storhertigliga regeringens återinsättande. Den lyckades gripa några af hufvudmännen för sammansvärjningen, men fann ibland dem ingen person af något anseende. MSardinska regeringen säges ha i sina händer bevis, hvilka lemna intet tvifvel mera om de sammansvurnes plan. Om de häktningar, som sammastädes egde rum natten mellan d. 14 och 15 Jan., meddelar en korrespondent följande: Tio personer häktades för en sammansvärjning till förmån för den österrikiske erkehertigen, hos några af dem togos i beslag handlingar, bland hvilka fanns en plan att öfverrumpla Florens och utropa storhertigens återkomst; de förnämsta hufvudmännen äro dock ännu oupptäckta. De sammansvurne hade till agent inom toskanska armåeen en f. d. kejserlig kapten Martini, som gifvit sig ut för att vara österrikisk öfverlöpare och ingått såsom sergeant i toskanska armeen. — Annu ett attentat har egt rum i Florens, hvarom det heter: I går d. 17 Jan. hafva tvenne bomber exploderat utanför Ricasolis boning, en tredje utanför Salvagnolis och en fjerde på Piazza Santa Croce. Ingen skada har förorsakats. Invånarne och nationalgardet, som genast ouppmanadt skyndade till vapen, hafva afgifvit en liflig adress till förmån för styrelsen. — Dessa anfall äro riktigt sorglustiga försök af det alltmera ur brädet slagna reaktionära partiet, att hålla sig uppe, icke skyende att begagna så godt som lönnmordets föraktliga vapen. Härtill kan läggas uppgiften af en tidning i Milano, att österrikiska förstärkningar ständigt afsändas till Venedig och att man från trovärdig källa vill veta, att i dessa provinser redan qvarter och lifsmedel blifvit anordnade för 50,000 man österrikare, som inom kort skola inträffa. Till gengäld derföre hafva befallningar blifvit utdelade ityghuset i Turin om att krigsrustningarne-skola förstoras och påskyndas. Österrikiska regeringen vederlägger nu officielt alla de meddelanden sardinska tidningarne innehållit om ungerska soldaters desertering från garnieonerna i Venetien, hvilka uppgifter förklaras vara alldeles ogrundade, tilläggande att, enligt undersökningar som blifvit gjorda på befallning af befälhafvaren i Verona, ingen ungersk soldat har lemnat sin fana efter fredsslutet i Villafranca. Åtskilliga hemliga agenter hafva dock blifvit arresterade, derföre att de sökt förleda de ungerska regementena. Angående ställningen i Rom skrifver en korrespondent till Times af den 14 dennes: Förliden afton hade påfven samlat omkring sig kardinalerna Antonelli, Mattei, Della Genga, Patrizi, Bencelli, Marini och De Pietro. Åndamåiet med mötet var att rådgöra om sakernas närvarande ställning. Emellertid är det revolutionära partiet verksamt, så att om franska arm6en utrymmer staden, skall staden försjunka i ett tillstånd af anarki. Fastän franska ockupationen, som nu tyngt på oss i tio år, ej kan fortfara i oändlighet, hoppas man dock att kejsaren ej skall tillåta, det ordningen störes i den Eviga staden. . Om vi ännu längre skola förblifva i den beklagansvärda belågenhet, hvari de senaste händelserna i Italien hafva ställt oss, skall Rom snart blifva hvad författaren till skriften Påfven och kongressen säger — en stad för kontemplation, böner och skön konst. Rom har redan förlorat sin glädtighet; det är sorgset och nedeglacvet eåasam dess ryoiner. Romerska adeln