Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. — Det är sannt, att jag misslyckats, svaradc khanen; detta barn, denna bondpojke, som ni kallar honom, i hvilken jag trodde mig endast finna en rå, ohyfsad varelse, med tankar och känslor lika grofva som hans samhällsställning, han står öfver sitt stånd; han är utaf den metall, hvaraf man gör männen och han eger en lika okuflig vilja, ett lika stolt mod, som ni sjelf. Hinduens ögon gnistrade af fröjd. Det var ett slags tröst för hans stolthet, att finna, det hans riva om Ellens gunst icke var blott en varelse af kött och blod, utan en fiende värdig honom sjelf. Liksom den unge gladiatoren, hvilken uppfostrats för arenan, längtade han efter den strid, som skulle afgöra mellan dem. — Godt, sade han, det anstår mig bättre så, Jag vill heldre jaga tigern, än den rädde antilopen, jag vill heldre krossa under min fot ormen än den försvarlöse matken. ) (Forts. från N:o 1—4, 6—20).