son att hafva begått stölden och, Ljungberg ovetande, undangömt dem i rummet. Såväl Johannes Ericsson, som dennes hustru, hvilka i går voro inför poliskammaren inställde, förnekade jemväl all vetskap om ifrågavarande stöld, och uppgaf Johannes Ericsson, att Ifwarsson omnämnda afton väl hälsat på hos Ericsson, men dervid ej haft någon budskickninvg från Ljungberg, utan på Ifwarssons begäran skjutsat denna tillbaka till .jungberg, derifrån han straxt derefter återvändt. Målet remitterades till Rådbusrätten, och skulle tilltalade Ljungberg, Ifwarsson och Johalines Ericsson, i afbidan på vidare ransakning, qvarsitta i cellfängelset, dit de nu återförpassades. ij — En i polisen väl bekant, för snatteri straffad person, vid namn Carl Johan Fredric Artvidsson från Kongelf, hade den 12 dennes blifvit af Polisbetjeningen anhållen såsom misstänkt att hafva tillgripit fläsk, hvarmed han, bärande detsamma under rocken anträffats a Wallgatan, då han, derom tillspord, sagt sig hafva fått fläsket uti köket till ett vid nämnde gata beläget hus; men, enär Arfvidsson vid anställd visitation befanns hafva åtkillige andra fläskbitar undanstuckna i sina påhafde kläder, blef han, på sätt uppgitvits, häktad och inställdes den 13 dennes till förhör inför Poliskammaren, dervid Arfvidsson erkände att han tillgripit fläskbitarne ur en balja i en köttbod, dertill han beredt sig tillträde genom en nyckel, hvilken han erhållit af en person, vid namn Greta, den han mött å gatan och som då gifvit honom anvisning, hvarest han kunde skaita sis Häsk. Målet, som, för nämnda Gretas efterspanande, blifvit uppskjutet tills gårdagen, blef, sedan Åklagaren upplyst, att någon spahing på Greta ej kunnat vinnas, tör vidare fullföljd öfverlemnadt till Stadens Rådhusrätt, der, om lyckan är god, Arfvidsson väl kommer att sammanträffa med sin förförerska, om hvilken Arfvidsson ej kunnat lemna annan upplysning, än att hon samlar lump och ben och gemenligen benämnes Lump-Greta. I atbidan på vidare ransakning qvarsitter emedlertid Arfvidson i cell. — Till förhör inför Poliskammaren inställdes sistlidne gårdag manspersonen Albanus Nilsson, hvilken blifvit den 19 dennes anhällen, för det han från Hemmansägaren Carl Johansson från Tjörn, i Walla Socken, ur dennes ficka tillgripit ett par vantar. dem han sedermera öfverlemnat till en i hans sällskap varande person, vid namn Anders Larsson, som undandöljt desamma och i anledning häraf jemväl blifvit i häkte inmanad. Vid hållna förhöret erkände Albanus Nilsson tillgreppet, dervid upplystes hafva tillgått så, att, då Albanus jemte nämnde Anders Larsson och en annan person Johannes Nilsson kommit gående å gatan, de der mött målsägaren Carl Johanson, hvilken Johannes Nilsson tillfrågat om han ville köpa en af Nilsson framvisad klocka och att Albanus, under det dessa härom köpslogo, och dervid Albanus stått på ena sidan om Carl Johansson, ej kunnat motstå frestelsen att visitera Carl Johanssons ena ficka, der han ock påträffat ett par gamla ullvantar, dem han, utan att Carl Johansson sådant förmärkt, annammat och derefter gifvit till Anders Larssön, som äfven stått i närbeten och den Albanus förmodade hafva åsett tillgreppet. Anders Larsson förnekade att han afvetat på hvad sätt Albanus åtkommit vantarne, dem han likväl vidgick sig hafva vid tillfället emottagit at Albanus. Poliskammaren, som tillät Anders Larsson att vistas på fri fot, öfverlemnade härefter målets vidare handläggning till Stadens Rådhusrätt, der Albanus, som under tiden skulle förvaras i cellfängelset, kommer att undergå vidare ransakning och troligen dyrt nog får umgälda sin klåfingrighet. — Poliskonstapeln n:o 22 Olsson hade den 19 d nnes å Slussbryggan anträffat manspersonerne Petter Carlsson och Eric Ferdinand Ericsson, stående i full kommers om en vagnsdyna med en bonde, till hvilken de utbjudit densamma, ehuru något köp, i anseende till konstapelns mellankomst, döck icke hann att komma till stånd. . Inställde i går inför Poliskammaren till förhör, dervid det upplystes, att dynan blifvit bortstulen från en i en gård här i staden stående vagn, ville ingendera af dem erkänna tillgreppet, utan skyllade den ene på den andre; och blef den vidare ransakningen remitterad till Rådhusrätten, i afbidan hvarpå de tilltalade skulle förvaras i cellfängelset.