Hvarjehanda. De mysteriösa handskarne. En ung man ur la haute volee friade till en ung flicka och visste att senom dyrbara presenter underblåsa den låga, som han lyckats tända i den unga damens bröst. Sedan några veckor tillbaka trodde sig emedlertid den sköna ej ensam beherrska sin älskares hjerta, och visade sig derföre mycket kall emot honom. Följden blef ett likadant bemötande från hans sida. Julen nalkades och den unge mannen beslöt att fira denna såsom en försoningsfest, köpte för detta ändamål ett halft dussin extra fina glacthandskar, inlade en tio riksdalerbanko-sedel i hvardera och afsände paketen till sin älskarinna. Den unga damen, som ej förstod sig på atrapper, blef förtörnad öfver att af sin älskare erhålla en så obetydlig julklapp som några par handskar, och skänkte dem i förtreten till sin kammarjungfru, (hvilken senare skulle lemna sin kondition straxt efter helgen), samt tillsade att hon vore sjuk i händelse den unge mannen lät anmäla sig. Först ett par veckor derefter upptäckte kammarjungfrun den ftörborgade skatten, och skyndade till sin förra matmor för att aflägga sin djupa tacksägelse för den frikostiga presenten. Den unga damen gjorde stora ögon, men höll god min i elakt spel och skänkte kammarjungfrun hälften af fyndet. Om tillfölje af denna oförmodade upptäckt den unge mannen togs till nåder igen eller ej — förmäler ej historien. Cromwell hade en kaplan vid namn Withe som råkat förälska sig i hans yngsta dotter, den sköna Fransiska, hvilken återigen i sin ordning ej förblef kall för kaplanens suckar och eldiga ögonkast. Detta hemliga förstånd emellan de älskande undgick dock ej Cromwells skarpa blick. En gång inkom han plötsligen i sin dotters 1um, just då han förmodade att kaplanen var hos henne, och blef äfven mycket riktigt vittne till huru denne knäböjde för Fransiska och eldigt tryckte hennes hand till sina läppar. Utan att på minsta vis synas förlägen för det oväntade besöket, vände sig Withe med den oskyldigaste min i verlden till Cromwell och bad med bevekande ton: 4O Sire, Stor-Brittaniens skyddshelgon, stå mig bi — hjelp mig att förmå er dotter att till mig afstå sin kammarjungfru, uti hvilken jag dödligt förälskat mig! Cromwell, som nog anade rätta sammanhanget, förlät dock Withe för det listiga sätt hvarpå han vetat att draga sig ur spelet; men tillkallade utan uppskof en prest samt Fransiskas kammarjungfru, och lät på stället viga henne och kaplanen.