bild af högre sällskapslifvet i kolonien. Vi göra då en hastig titt-in i en vacker villa vid Port Jackson; det är ett litet landtställe, blott en våning högt och alldeles öfvertäckt med vinrankor och blommande slingerväxter. En grön, saftig gräsplan sträcker sig utanför huset ned till den blåa vattenspegeln; mot den gröna grunden afteckna bananerna, bamburören, nectarinierna och palmerna sig angenämt. Blommor och frukter, rosenrabatter och träd, svigtande under äpplenas tyngd, omgifva oss öfverallt. Vinrankor med yppiga, purpurfärgade klasar slingra sig öfverallt uppåt murar och spalierer, och krypa utåt marken. När man går på stigarne, trampar man på dem , och utpressar den rika drufsaften. Men låt oss lemna trädgården, lusthusen, de skuggrika grottorna med sina porlande källor, den herrliga utsigten med de skogbeklädda höjderna, som ligga försilfrade af de rika minstrålarne, och låt oss ett ögonblick stiga in i paviljongen. Tio eller tolf herrar och damer sitta omkring ett bord i det väl försedda biblioteket, som eger ett par goda taflor af engelska mästare, en bronsstaty af Woolner och några nya kopparstick. Bordet är öfversålladt med den engelska litteraturens nyaste alster. En herre läser högt Aurora Leigh och tager då och då en klunk af den förträffliga isdrycken, som står bredvid honom. Första afdelningen af berättelsen är redan läst, gästerna gå ut på verandan, der herrarne röka och damerna sjunga, eller ock samlas de till en quadrille på gräsplanen. Detta är icke någon skizz af fantasien. Jag har mer än tjugo gånger sett denna bild med sina behagliga variationer. I den omnämnda villan omvexlar läsningen af Shakspeare med dilettantkonserter och oratorier, eller med läsningen af någon ny bok eller tidskrift. Gifmildheten i Nya Sydwales gränsar till det fabelaktiga. Sir Daniel Cooper, ordförande i lagstiftande församlingen, gaf 1000 åt den patriotiska tonden och 500 om året, så länge kriget varade. (Han har 80,000 i årlig inkomst eller omkring 3,900 rdr om dagen). En dylik gifmildhet genomgår hela samhället; liksom guldet i metallen, bryter den fram genom landets hårdhjertade handelsförhållanden. Thomas Barker i Sidney uppoffrade sin förmögenhet på försöket att få inhemsk industri införd i landet. En annan man, Mort, har gifvit ut mycket penningar tör att få en skeppsdocka huggen iklippan. Hon kan aldrig betala sig i hans lifstid, men är omistlig för Sidney såsom hamn betraktad. Det är särdeles svårt att kunna få bra tjenstefolk, pigor som kunna arbeta raskt, och med ifver och trohet sköta sina sysslor. De australiska pigorna äro en riktig plåga. De fordra 35 i årlig lön, tvenne fridagar i veckan och en massa extrahjelpare. I Europa blifver en rask piga efter någon tids förlopp ett slags medlem af familjen, hon fattar tillgifvenhet för barnen och hyser vördnad för herrn och frun i huset. I Australien hafva pigorna ständigt sin plats i köket. De festa husmödrarne ha sjelfva varit pigor, och hålla naturligtvis sina underlydande på behörigt afstånd. Australien är icke, såsom somliga velat påstå, någon slätt och enformig öcken; alla träden äro ej gummiträd och alla blommorng icke utan doft. Jag har i skogarne plocka buketter, som med sin skönhet och välluk kunnat behaga äfven en person med de störste anspråk. Jag har vandrat genom yppiga oct omvexlande landskap, gröna dalar omgifna a blåaktiga höjder och skulle trott mig vara Englands vackraste trakter, om jag inte hör cicadens sång. Aftnarne i Australien äro särdeles vackra Jag har ofta läst tidningarne i månskenet stjernorna äro mycket stora och hvita, och st ut som om de hängde ned från den blåa him len, liksom silfverlampor från en kupol af azur I allmänhet tyckte jag likväl icke om klima tet i Australien med dess plötsliga tempera turförändringar af 30 till 40 grader Fahrenhei på 2, 3 eller 4 timmar, dess dammoln, des förfärliga stormar och heta vindar; men el australisk afton, isynnerhet en vinterafton med sin klara, rena luft, öfvergår all beskrif