BRRNREEr—rrQrnpr-m-— ee Ett fatalt misstag. — Min bästa baron, ni är i dag vid ett lynne, som skulle kunna skrämma äfven den mest tålmodige på porten. Ilvad fattas er?.. — ,Hvad som fattas mig?.. Jo, hör, och döm sedan om man ej kan blifva ursinnig för mindre än så. — Ni känner grefvinnan X. den der förtjusande blondinen; att blifva presenterad för henne var min högsta önskan. — Nyligen, på en större bal, skulle denna min önskan blifva uppfylld, en af mina bekanta hade lofvat att introducera mig. Jag brann af längtan och kunde knappast invänta den sälla aftonen. Ändtligen kom den; balen började och min oro ökade sig med hvarje minut, då plötsligt värden underrättade gästerna att grefvinnan låtit ursäkta sig med att hon, af ett hastigt påkommet illamående, hindrades att besöka balen. — Jag var utom mig och ville lemna stället, och endast min väns löfte att gifva mig ett rekommendatiensbref till grefvinnan, kunde beveka mig att stanna qvar. — TI förrgår beslöt jag att göra min visit hos henne. Jag hade uppbjudit allt för att redan vid inträdet göra ett behagligt intryck. En frack efter nyaste moden, ett par handskar af superfinaste qvalit, en halsduk som svårligen torde finna sin like i finhet, se der de medel, som jag hoppades skulle åstadkomma önskad verkan. Min vagn stannade utanför grefvinnans hötel. Jag grep i fickan för att framtaga rekommendationsbrefvet. För fan -— jag hade glömt det hemma! ... Ah, bah! tänkte jag, presentera dig sjelf, du är säkert redan känd till namnet. Jag steg upp för den breda, med fina mattor betäckta trappan och steg in i ett anmälningsrum, uti hvilket en liten förtjusande kammarjungfru befann sig stående framför en spegel, sysselsatt med att ordna sina lockar. Hon förskräcktes — enligt föreskrift — vid mitt inträdande. — Kan man få tala vid fru grefvinnan? sporde jag. — ,Grefvinnan for ut redan för en timma sedan, blef svaret. — När kommer hon tillbaka igen ? ,.. — ,Emot aftonen. Jag upptog min plånbok och lemnade kammar