— LL LO OROAR ROR RER ORO ROR OO RRERR— —ERRXXEXRERRORE— —— ——— — O— ——— verldens fördomar, med ett ord, som ni lätt skall för-. stå, af kastskillnaden. Nu var det Ellens tur att rodna; ehuru Henry icke med ett ord gjort någon hänsyftning på henne sjelf, förstod hon det dock mycket väl. Det är märkvärdigt, hvad man har lätt för att fatta, då hjertat är intresseradt. — Jag är rädd, sade hon efter en för dem båda brydsam paus, jag är rädd, att aftonens skönhet kommit oss att utsträcka vår promenad för långt; det blir nästan mörkt, innan vi komma fram till Carrow, — En förebråelse! mumlade Henry med en suck. Hon förstår mig, hon anser sig kanske förolämpad af min djerfhet. Om han kunnat läsa i Ellens hjerta, huru hastigt skulle icke då hans nedslagenhet lemnat rum för den ljufvaste hänförelse! ty det darrade som en uppskrämd dufva, då hon gissade till den dolda meningen i hans ord. I detta ögonblick möttes de helt plötsligt af ayahn,) som lemnat det gömställe, hvarifrån hon spionerat på dem. Men oaktadt den genomträngande blick hon fästade på Ellen, syntes denna hvarken förvirrad eller förskräckt. — Zara! utropade hon med förvånad ton. — Aftondaggen börjar falla, inföll Hinduiskan och räckte heune en rik kash-mir-shawl. — Jag behöfver den ej, sade Ellen kallt; ni kan vända tillbaka till herregården.