Familjbhemligheten.) Roman af J. F. Smith. — Han älskar henne! . . . Hon älskar honom! Jag ser det på elden i deras blickar, jag hör det på deras andedrägt ... Hvartill kan väl detta leda? Till enderas död kanske, säkert till bådas olycka! .. Mitt barn en bondes hustru! tillade hon med föraktfull ton, då Indiens ädlaste unge man eftersträfvar hennes hand! Aldrig! . . . Aldrig! Nej, Ellen; såsom örnungen måste du förena dig med din jemllke eller försmäkta i emsamheten! Ayahn ville så noggrannt och länge som möjligt spionera ut dem och stod derföre qvar orörlig som afgudarne i templen uti hennes hemland; hennes ögon voro med ett kallt och stelt uttryck fästade på det unga paret, hvars öde hon tycktes på samma gång leda och beklaga. — Ett herrligt skådespel, miss de Vere! sade den unge mannen, i det han bröt tystnaden. Det har säkerligen icke de djerfva formerna som i ett Indiens landskap, dess behagfullt vaggande palmer, dess yp ) (Forts. från N:o 1—4, 6—11).