mellan honom och hr Ahman, då de båda gubbarne å ömse sidor söka draga hvarandra vid näsan, slog isynnerhet an, då der spelades med ovanlig ledighet. Der man tagit Sot, skall man taga Bot! (LAmour Medecin) är, såsom Moliere sjelf säger, en enkel handteckning, ett lite: inpromptu, med hvilket konungen (Ludvig XIV) velat skaffa sig en stunds förströelse — Detta divertissement, fortfar den store måstaren, ir ett af de stycken som jag på H Maj:ts befallning på kortaste tiden författat; det har blifvit uttänkt, skrifvet och inlärt på fem dagar . . . Den store konungen generade sig, såsom man ser, icke för någon, ej ens för snillet! Han befallte Moliere skrifva ett divertissement, liksom han skulle befallt prinsen af Cond6 att taga åt honom en redutt. Pjesen skulle vara färdig inom fem dagar; den blef färdig, men blef icke en comedie å la Moligere, den blet en komedi-karneval — ett slags dialogiserad menuett (ty på franska scenen är i LAmour Medecin inflätad en balett); sök deri Ludvig XIV och litet af Moliere! — Om således pjesen ej är någon af dem som mäktigt bidragit till Moliöres ära, äro vi dock hr Andersson tacksamma som upptagit denna lilla bitande satir på sin repertoar. Utförandet var godt med förträffligt ensemble och hr Åhman en förträfflig Sganarelle.