Teater. I går afton gåfvos på härvarande teater sSuzannes hemgift och Ett äfventyr i Humlegården. Det förra stycket är ett af de många alster, hvilka beröra franska revolutionen och emigranterne, som förlora sin egendom och hotas med döden, men räddas genom någon man ur folket, som sjelf åtnjutit välgerning af de förnäma, då dessa voro i lyckans sköte. Åtskilliga komiska pointer voro inlagda, liksom för att gifva mera pregel åt Melpomenes scener, och serverades af hr Österberg och fru Brandt väl, dock att den förre möjligen var något för mycket obunden. Mll Forssman, som fått en älskarinnas roll med sina strider och lidelser, och hr Åhman, välgöraren, återsågos med vanligt nöje. Den senare inropades. Till efterpjesen torde vi åtekomma, då den är af fosterländsk natur och förtjenar närmare referat, än hvad tillfället nu medgilver. Sluttablåen, belyst med bengalisk eld, tog sig väl ut, isynnerhet den gamle bekante Carl Israel Hallman, Humlegårds teaterns dåvarande direktör, hr Åhman. Hr Andersson emottogs vid sitt inträde såsom baron Bildstein med en applåd. i ———L LA