Ah, Jåg tror han a tran lande. Får jag dansa med dig en tur genom lifvet? Har han sett!et lysa. Farväl, vi se hvarandra åter. Om mornarne, ja ... Än du då lilla sötunge, rita ditt namn i handen. Sällan. Gå han hem och lägg sej. Så der är konversationen. Eljest står man och ser på hur det går till att dansa omkull. eller, med andra ord, huru englarne falla. Huru än Schnötzingers lifliga stråke försöker att hålla takten uppe, inträffa dock i hvarje vals eller polka en stor mängd fallissementer in loco på golfvet. I hörnen af balsalongen utföras emellanåt små krigsbedrifter. Än är det en lurk, som blir utesluten från s0cieteten för det han icke skäms att uppträda bland folk, än en modig löjtnant, som får känna på annat och måste ut i fria luften, sedan han sagt sig icke kunna fördraga den doftande atmosfer, som omgifver några provisorer, etc., 0. s. v. Slutligen går man då hem i friden. Rolig natt! Se der våra julfröjder bland andra. Och det blir väl mer. Det är långt till innan det blir slut på julen och det granna brödet. Och sedan sorgens dagar tagit slut, skall det blifva en lust och glädje, som man aldrig sett maken till sedan krisen kom i verlden. Föfmodligen blir det sak samma i Göteborg. Denna stad år ju icke lilla Stockholm, den är endast ett annat Stockholm. Icke sannt, man roar sig der — lika mycket, om man förstår att roa sig här eller der, det blir en annan fråga. Men hvad skall jag berätta. Julaftonbladet var mycket roligt, Svenska akademien hade inga lockelser i år, Kongl. teatern skola vi icke tala om. Nationalmuseum, vattenledningen och sådant der bör väl ha jullof. Nyheterna — de komma väl med det nya året. Det heter visst att intet nytt sker under solen. Detfa är dock ingen ursäkt, ty skulle det deremot ske då solen icke visar sig, så borde det vara just i dessa mulna dagar, men man kan ju då icke blifva det varse. Vår representant på den stora europeiska kongressen är nu utstyrd och afsänd. Om denne, som är i konungens stad och ställe, har man tagit sig friheten vara öfvertygad att han vid kongressbordet skall bestämt förfäkta den åsigt, som icke blott på det lifligaste blifvit uttalad i borgareståndet, utan som äfven lär vara hela Sveriges enstämmiga tanke, om man får tro hvad somliga påstå. Förslaget om att borgareoch bondeståndet skulle komma ihop på en kammare torde komma att röna mycket motstånd, emedan det icke öfverensstämmer med vårt tycke attrepresentationen sitter på kammare. Detta är en fruntimmersemancipation, som torde gå an i tysthet, men ingalunda passar att tillämpa på det offentliga statslifvet. En god fortsättning. B. P.