(Insändt). Lilla Elins Julafton i årt. Vi minnas, små och stora, hur liten Elin fick En fostermor, så öm, på en julafton. Än mindre lär man glömma hur skald tillvägagick Att säga presten ett gnothi se-avton, Liksom den nådig frun på stora herregåln Att ej förglömma gummorna i sjelfva bondegåln; Och tacka varmt för sångens goda mening. Jag sökte efter Elin och hennes fostermor Och fann dem begge också sent omsider. De sade mig att händelsen timade i fjor. Den fostermodren syntes mig så blider. Jag satte mig på bänken och hörde hennes tal, Och Elin sprang och sysslade med fritt och lyckligt val, När gumman började att raskt berätta: Jag är den lilla Nelly, som satt på modrens graf, Och blifvit af fru Lenngren väl besjungen. Ni minns hur presten lexor mig i katchesen gaf, Då rumlarn slängt en slant till tiggarungen. För slanten jag mig köpte katches och lärde der Hur man skall hjertligt bedja och flinkt arbeta här, Och bad om tjenst, ej mat och slantar mera. Så vaktade jag fårhjord och vaggade små barn Och sprang med ärender skyndsammeliga. Snart kunde jag bli lemnad uti en sqvalteqvarn Och sköta mälden; fick nu lön som piga. För första penninglönen en Bibel köpte jag, Och första bud jag träffade uti Guds helga lag Det var: ditt eget bröd du här bör äta. Det brödet fick jag äta uti min anletssvett Och bar rätt mången tyngd på veka armar; Men armen stärktes kraftigt då till min Gud jag bedt, Som sig för Christi skull mot oss förbarmar. Jag fick en flitig make, och har ett trefligt tjäll Der mina barn nu fira en fröjdfull juleqväll Och der nu Elin har leksystrar många. Härom jag fosterbarnet berättade helt brådt Och frågade hur hennes lefnad runnit. När far och mor hon mistat, hon kunde tigga blott, Ej nånsin då hon spolat eller spunnit. Hur egna strumpor stickas, hur eget linne böts Hon visste ej, men blott hur tiggda maten njöts, Och hur den kunde tiggas eller snattas. Rädd att till arbet manas hon hastigt skyndar ut När skänkta brödet stoppats uti säcken. I stadens kyrka gick hon vid aftonbönens slut Att taga nattqvarter bak läktar-räcken. När kyrkan åter öppnas i morgonbönens stund Då smög hon ut och började i stxn sin tiggarrund; Kyrkvaktarne om lilla trollet talte. Men en helt modigt ställde till slut sig i försåt Då kyrkdörrn öppnades, och lilla spöket Han knep, och upp i skolan det ledde trots dess gråt Men mat der vankades i skole-köket. Och flickan lärde läsa och såg uti Guds ord: Som fågeln skapts att flyga är du till arbet gjord; Den ej arbeta vill, skall icke äta. tj I snygga kläder uppklädd hon så i tjenst blef satt, Men rymde snart från trägna arbetsmödor, Hon sprang från dörr till dörr, låg ute mången natt, Med klagovisor skaffade sig födan. Då fann jag henne bädda sin säng i kylig snö, Det var så tungt att lefva hon ville hellre dö; Men tala, Elin, sjelf om sista scenen. ) För det goda syftets skull har Red. ej velat vägra plats för denna poetiska framställning.