tionen som följde på den första minskningen; att den förderfliga dryckens fördyrande skulle återigen betydligt reducera denna konsumtion, lider intet tvifvel. Det pris, hvartill bränvinet i följd af den föreslagna skatten komme att försäljas, skulle stå i en önsklig proportion till de nu gällande arbetslönerna. Men om denna punkt af den kongl. propositionen, äfvensom den, hvilken afser att högre beskatta de mindre brännerierna, är förtjent af hvarje upplyst fosterlandsväns odelade bifall, så är en annan deremot af den beskaffenhet, att den icke torde kunna undgå att väcka motstånd af samtliga nykterhetsvänner inom de fyra stånden. Den föreslår neml., att bränvinstillverkning i större bränneri bör i allmänhet tillåtas under hela den tid af året, då tillverkning kan med största fördel bedrifvas, eller under de sju månaderna Januari, Februari, Mars, April, Oktober, November, December, dock så att en månad blefve den kortaste tid, för hvilken någon skulle äga att sig till bränvinsbränning anmäla. Motiveringen af detta förslag harmonierar föga med den af förslaget om bränvinsskattens förhöjning, hvilket är helt naturligt, då sjelfva förslagen öfverensstämma så litet med hvarandra som tvenne förslagspnunkter i en och samma kongl. proposition möjligen kunna. Det sednare förslaget med dess motivering erinrar om de åsigter, som gjorde sig gällande vid 1854 års riksdag; tack vare kung Oskars ovanligt energiska uppträdande, då deremot det förra förslaget med dess motivering starkt smakar af Gustaf III:s bränvinsfilosofi. I den ena motiveringen framställes bränvinsproduktionen såsom högst förderflig, i anseende till dess olyckliga följder för ett stort antal samhällsmedlemmar, och fördenskull värd att beläggas med högre skatt, i den andra framställes denna produktion såsom varande värd all uppmuntran i anseende till den vinst den tillskyndar staten och den enskilte. Vi hysa visserligen icke den ringaste farhåga att vår upplyste och fosterländskt sinnade konung skulle vilja följa den sistnämnde olycklige monarkens exempel och sota sig på bränvinspannorna, men vi beklaga att de personer, i hvilkas intresse det ligger att de hämmande fjettrar brytas, hvarmed en riksförderflig handtering blifvit belagd, lyckats insmuggla sina falska åsigter i pseudopatriotisk drägt i den kungliga rådskammaren. I ett öfverensstämma dock de båda förslagspunkterna, neml, deri att de begge afse att skaffa penningebidrag för de stora utgiftsposter stadsbudgeten upptagit. mL rr rr