Från Utlandet. Kongressens uppskjutande vill man i Paris sätta i förbindelse med frågan, genom hvilka (ullmäktiga skola de resp. makterna representeras? tyska regeringen skall var amissnöjd ötver av England icke utnämtt Lord Palmerston eller Lord Russel sin förste fullmäktige, och skall hafva gjort anmärkningar häremot hos Londonerkbainettet. Preussen säger dela Rysslands åsigter och skall hafva gjort baron v. Schleinitv afsändande till Paris beroende af den omständigheten, huruvida Furst Gortschakoff möter som förste fullmäktig för kabinettet i S:t Petersburg. Man torde påminna sig att ryktet nyligen ville veta au det just var Ryssland, som hade föreslagit att blott de tre makter, hvilka aktivt deltagit i kriget, skulle representeras af sina ut rikesministrar, under det de ötriga makterna skulle hafva frihet att välja hvem de ville. Detta var tydligen ett törsok att hålla Cavour från kongressen. Högst omöjligt synes det emellertid vara, att rent formella frågor skola kunna lägga allvarsamma hinder i vägen för kongressen, och alldeles osannolikt synes det vara, att uppskjutandet skulle skett emedan Ryssland hyste förhoppning om att genom framställningar i London förmå engelska regeringen att kassera de redan företagna valen och utvämna nya fullmäktiga. Englauds andre fullmäktige, Lord Vadehovuse, som förut varit sändebud i S:t Petersburg, skall till och med vara väl anskrifven vid ryska hofvet. Ett telegram har medfört underrättelse att Furst Gortschakoff verkligen skallrepresentera hyssland. De många rykten som ständigt utspridas om de fullmäktige, synas blott vara framkallade för att afleda uppmärksamheten från det mera väsentliga för kongressen. Man tror sig ändock veta att engelska regeringen fordrat af den franska ett tillkänagitvande att hon skall utrymma Kyrkostaten så snart kongressen lost sin uppgift, Föröfrigt äro nästan alla ntlandets tidningar ense om att planen om de legitima furstarnes restauration i Mellan-Italien är öfvergifven, och att Frankrike tillsammans med Ryssland beslutat insätta en ny dynasti, emot hvillken plan Osterrike ej lärer gjort några allvarligare invändningar. Listan på de fullmäktige tror man se ut så här: Grefve Rechberg för Osterrike, v. Schleinitz för Preussen samt Gortehakoff för Rysslaud, hvardera sekunderade af de resp. makternas sändebud vid franska hofvet; Lordarne Cowley och Woodhouse för England, hrr Lavradis och Paiva för Portugal, Martinez de la Rosa och Mon för Spanien; Frankrike, Neapel, Påfvestaten och Sardinien skola ännu ej gjort något definitivt val, hvilket, som man vet, öfver är förbållandet med Sverige. Man har ännu icke kommit till visshet om Engelska regeringens beslut angående frågan om Suez-kanalen. Engelska tidningarne nästan glömma kongressen, för att behandla detta ämne. Ett annat trätofrö för de engelska tidningarne är Bremer-sjörättens förslag om obehindrad kofferdifart under krigstid, hvilket bekämpas af Times och försvaras med mycken värma af Daily News, Economist och Morning Cronicle. Från Spanien har man blott bedröfliga underättelser. Expeditions armåen lider brist på lifsmede! och marschen till Tetuan skildras såsom lytterst besvärlig. Man beklagar allmänt att man icke gjort anfallet till sjös. Tillståndet i Ungern fortfar att vara betänkligt. Rörelsen har både en politisk och religiös karakter, och bereder i båda afseendena Osterrike allvarsamma bekymmer. Det ser ut som en resning voro mycket nära forestående aktadt de trupper Österrike ditskickat. — Preussen har förlorat en af sina främste vetenskapsmän. Språksnillet Wilhelm Grimm, den yngre af de båda så utmärkta bröderna, har neml. aflidit d. 17 d:s 74 år gammal. — Påfvens nuntius i Paris har haft audiens hos Kejsaren för att öfverlemna honom en skrifvelse från Påtven, i hvilken han uttalar sin förhoppning att Frankrike skall upprätthålla Kyrkostatens integritet. — Den väntade bro