Från Utlandet. Kongressinbjudningen blef verkligen afsänd från Paris d. 29 sistl. November. Det är ej lätt att inse huru denna enighet så snart kunde åstadkommas, då man förut ville antaga att ett krig mellan England och Frankrike stod för dörren, och man icke hade någon utsigt för att England skulle nedstämma sina fordringar ej heller att Frankrike obetingadt skulle gå in på dessa. Österrike har för sin del reserverat sig genom att låta ett cirkulär medfölja inbjudningen, i hvilket det protesterar mot Buoncompagnis regentskap. Österrike har således behållit sista ordet, och skenet är räddat. Kongressen tros komma att öppnas första dagarne i Januari månad, efter hvad man tror d. 5:te, och de deltagande makterna, både af första och andra ordningen, skola hvardera sända två representanter till densamma. Den politiska horizonten strålar för ögonblicket i det skönaste solljus, och det försåkras från Paris, att den fullkomligaste enighet förnärvarande råder ej allenast mellan Frankrike och Österrike, Frankrike och England utan äfven mellan Osterrike och England,3 ja till och med Österrike och Sardinien säges hafva närmat sig hvarandra och att de diplomatiska förbindelserna ånyo skola villknytas. I Turin vill man veta att Cavour och Desambrois skola vid kongressen representera Sardinien. Times fordrar att Lord Palmerston representerar England och förklarar en representation af Lordarne Stratford de Canning, Granville eller Cowley för otillräcklig. Från Påfven väntar man kardinal Antonelli; så vida neml. Påfven difinitivt beslutar sig att deltaga i kongressen. Detta har han blott vilkorligt hittills gjort, ty franska sändebudet i Rom, grefve Grammont, har newml. icke varit i stånd att kunna lemna Påfven de upplysningar han begärt, och saken får derföre anstå tills dessa ankomma genom den romerske Nuntius i Paris. Man hör ännu icke uppgifvas namnen på några representanter för de andra staterna, men efter vanligheten börja väl snart ryckten svärma derom — Man börjar nu fundera på hvad kongressen skall befatta sig med förutom de Italienska angelägenheterna, och om Snuezkanalfrågan skall komma på tapeten. Allmänna tron är att så ej kommer att ske, då många frågor finnas, hvilka hafva lika så stort om icke större kraf på att blifva lösta. Emellertid vet man ännu ej med säkerhet något härom, då inbjudningsformuläret ännu är en hemlighet. Ryktet om det franska afväpningsförslaget skall ej alldeles vara gripet ur luften, åtminstone försäkrar LTInd. Belge att det verkligen varit och ännu är fråga derom. Lord Cowley skall icke hafva direkt uppdrag från kejsar Napoleon att föreslå engelska regeringen en ömsesidig och samtidig afväpning, utan blott känna sig för huru ett sådant förslag skulle upptagas. — För ögonblicket synes man i England och Frankrike lägga mindre vigt på de resultater, man väntar af kongressen, än på återupprättandet al alliansen, hvilket båda parterna, trots de ömsesidiga förebråelserna, synes i lika hög grad